Det är inte jag som har kommit på ordet tårtroll men jag känner igen mig i det. Jag tror det är en gravid kvinna som gråter. Gråter just så som man bara gör när man är gravid och är full av hormoner.

Igår kväll till exempel så satt en nyduschad gravid kvinna i sin randiga morgonrock i sin soffa bredvid sin man. Hon var väldigt, väldigt trött.  Hon hade varit både stressad och lite orolig denna dag och hon hade inte sovit middag så som gravida kvinnor ibland kan behöva. Hon var så trött att hon inte ens orkade gå och kissa. När detta gick upp för den gravida kvinnan blev hon så ledsen att hon började gråta. Och då började bebisen i magen sparka så det gjorde ont, och så blev det mitt i gråten alldeles för varmt och svårt att andas med allt bebistryck på lungorna. Och där och då blev hon ett riktigt tårtroll. Med uppknäppt morgonrock, tuttar överallt, mage som står åt alla håll, kissnödig, fruktansvärt trött, varm och tårar som verkligen sprutar med en känsla av att vara stor som ett hus och otymplig som ett kylskåp, absolut oattraktiv och helt utan logik. Där har ni ett tårtroll. Och bredvid sitter den snälla mannen och klappar henne så tålmodigt att tårarna sprutar ännu mer.

I detta eventuellt fiktiva tårtrollsexempel kanske magen såg ut ungefär såhär. Rumpan till vänster och sedan ett par starka, vassa små fötter rätt in i högersidan.
image


Då har vi gått in i v.31 och har max 11 veckor kvar. Känns både som en lång och kort tid. Längtan efter att få se vem det är som kommer till oss börjar bli stor.

Det mesta börjar bli klart inför bebisens ankomst och det känns bra. Vår föräldrautbildning har börjat och nu ska man ju inte jämföra sig, men det känns som vi redan är väl förberedda.

Tankar: mycket kring förlossningen och tiden efteråt.

Krämpor: foguppluckring i baksidan av bäckenet. Inte jätteont men ställer absolut till det emellanåt. Ett läckert åderbråck har gjort entré på benet så stödstrumporna har åkt på. Bebis bökar så mycket vid promenader att det knappt går att gå. Snigeltakten är ju given sedan länge men nu med extra mycket pauser typ var femte meter. Flåsig.

Cravings: flingor med mjölk runt fyra-femsnåret på morgonen. Gissar på ny tillväxtperiod med behov av kalcium.

Alltså när man läser det så här så framstår graviditeten som allt annat än rosafluffig. Och det är typ så det är för mig. Det är en märklig sak att gå igenom, en stor sak för kroppen och knoppen. Det blir dessutom så påtagligt när man liksom får hålla igen så man inte kissar på sig när man ska ta på sig strumporna.
image


Jag kan inte sluta fynda. Eftersom stussen helt plötsligt har bestämt sig för att återuppstå började mina valmöjligheter vad gäller byxor bli tämligen begränsade. Samtidigt som magen, i sin fortsatta expansion, också behövde kläs i lite varmare höstkläder, dessutom kläs i lämpliga kläder till yogan(läs kläder som täcker magen, magvisartröjor är tydligen mest obscent om man inte är sjutton år eller kändis). Dessutom tänkte jag att det nog vore bra att ha ett par amningslinnen hemma. Och just det, i graviditetsvecka 38 ska vi på dop och till det behövde jag även en klänning. Så med önskemål om mer gravid- och amningskläder skrev jag en annons i en facebook-barnloppis-grupp och efterfågade detsamma.

Jag fick massor av svar! Totalt inköptes:
Finklänning till dop
Två par jeans
Ett par chinos
Två kortärmade mammatröjor(bra till yogan)
Fyra långärmade mammatröjor(bra till höstrusket)
En mammaskjorta
En mammatunika
Fyra amningslinnen
Tre amningstoppar

Allt i kanonskick, det vill säga, ser helt nytt ut. För 600kr. Nypris 4400kr. På köpet fick jag även en amningsbh och fyra toppar i en för liten storlek som jag ska ge bort till en kompis. Jag är kittad till tänderna. Tjejen som jag shoppade av hade precis min stil och storlek så det blev absolut klockrent.

När min syster hörde att jag köpt allt second hand trodde hon att vi hade det så skralt att hon behövde köpa lunch och mat till mig. Men nej, det handlar ju om jordens resurser och att jag nu har bidragit till hushållningen av dessa. Dessutom bli folk glada av att se att det de inte har nytta av kommer till användning hos någon annan. Och dessutom blir fyndmajan i mig otroligt nöjd. Win win.

image


Idag känner jag mig som en mosad banan. Det är kanske inte så konstigt med det där konstiga trycket och värken hela helgen, besök på förlossningen i måndags och tjuvar igår. Dessutom bestämde sig bebisen för att dansa disco i magen i en timme i natt. Maken till pigg unge. Helt utan empati för sin mammas behov av sömn också. Men jag gissar att det bara är att vänja sig.

image

Nej go vänner, idag blir det jag och Ernst K i horisontalläge i soffan. Ernst är min stand in när J är på jakt. Jag är förtjust i Ernst och J tycker att det är helt okej. När jag är gräsänka så ställer Ernst så troget upp på tv4-play. J kan då i lugn och ro jaga sina fåglar i Dalarna och sedan komma hem som en ny person. Lugn och skäggig. Win win.


Ja vad gör man då så här v.29+0?
Åker till förlossningen och kommer tack och lov hem med bebis kvar i magen.

Jag har under helgen haft lite för mycket sammandragningar så det blev en kontroll så att livmodertappen inte hade påverkats, vilket den inte hade. Så nu är det vila som gäller. Ligger jag ner så går det ganska bra. Står jag upp så går det inte så bra. Känns lite som att det lättat de senaste timmarna så jag håller tummarna för det.

Ja, mycket ska man vara med om i väntans tider. Vi drabbades av en kraftig blödning i v.11 och trodde att vi förlorat barnet. För ja, när man väntar barn så är det ett barn så fort man plussat, ibland även innan man gjort det. Vi hade tack och lov inte förlorat barnet, men blödningen höll i sig till v.19. Vi var på otaliga uppföljningar och levde med ökad missfallsrisk under två månader, innan vi tillslut kunde andas ut. Någon trygg och avslappnad graviditet kan man inte riktigt säga att vi har, men det går det med.

Här är en av målbilderna. Den står framme och påminner oss om att försöka låta glädjen bära oss. Att försöka låta bli att oroa oss.

image


Antingen är jag rejält uttråkad, eller så har jag blivit supereffektiv eller så har boandet tagit fart på allvar nu.

Mina garderober är rensade och fina. Till och med strump- och troslådan är i extrem ordning. Allt är så vackert vikt att jag knappt vågar använda grejerna. Detta har aldrig i världshistorien hänt tidigare

Jag tvättar babykläder, filtar och längtar till jag blir klar med babykorgen och kan ta hem den och bädda.

Jag tvättar mina gamla höst- och vinterjackor som passar min växande mage. Helt galen tur att jag sedan tidigare har valt jackor som är avskurna under bysten med rejäl vidd för magen. Detta gör jag i augusti mina vänner. Har heller aldrig tidigare hänt.

Och här kommer det, jag till och med stryker babykläderna! Alltså gör man det?

J kommer från en strykande familj och han sa att han aldrig skulle komma på tanken att stryka babykläder. Jag kommer från en familj i blåställ, dvs en ickestrykande familj. Mitt första strykjärn skaffade jag begagnat när jag var 24. Strykbrädan kom in i mitt liv några år senare och då för att J och jag flyttade ihop.

Men likväl står jag nu och stryker babykläder. De måste ju bli riktigt mjuka för den lille. Har jag drabbats av boa-deluxe som de flesta blivande mammor eller har det slagit slint alldeles?

Nej, nu måste jag gå och såptorka skåpet där bebisens kläder ska ligga. Hej på er!

image


Vi är i v. 28, närmare bestämt 27+2.
Tydligen ska någon extra tillväxtfas börja nu enligt gravidappen. Vi får väl se hur det blir med det. Jag har i alla fall köpt ett par nya mammatights på H&M. Jag tål inte alls att något trycker på magen så nu ryker några byxor till.

Krämpor: ont i ryggslutet, alltså absoluta slutet så kanske är det lite uppluckring av fogarna som pågår. Huvudvärk men den beror nog mest på den utökade arbetsträning. Sammandragningar, jag misstänker att jag hållt lite för högt tempo på sistone så nu ska det bli mindre stress.

Cravings: mackor. Sådär så att jag vill äta det till kvällsmat varje kväll. Lyxiga ska de vara med grönsaker, riktigt god ost och skinka.
image



V.26+0. Bild från igår.
Bebisen väger nu ungefär 1kg och är ca 30-35cm lång.

image

Det är alltså inte så att jag inte vet att en gravid kropp växer och ska bli stor. Det vet jag. Men igår testade jag ett par av mina gravidbyxor för första gången på ett par månader. De hade blivit för små. Innan sommaren var de alldeles för stora.

Att byxor blir för små är liksom aldrig kul, gravid eller ej. Vi är liksom för indoktrinerade med storlek och vikt.

Nu är jag väldigt tacksam till mina vänner som lämnade över gravidkläder till mig och sa att ja, de kanske är lite stora men du kan ju låna dem. Nu är de inte stora längre, utan alldeles utmärkta. Tack för det.


Alltså, mitt boande tar nya proportioner. För Js del hade vagnköpet kunnat vänta i ett par månader. Men jag ville ha det klart. Så där klart att man kan ha en bevakning på blocket och bara slå till när det dyker upp något bra. Smidigt och lätt och gärna snart klart. Så igår dök det upp något bra. En Emmaljunga Viking 2014 med vitt chassi och svart sittdel. En vecka gammal. Ägaren hade ångrat sig när Emmaljunga släppte sin nya kollektion och ville ha 2015 års modell istället. Så vi blev med vagn. Nu ska vi bara hitta en begagnad liggdel men det blir nog inga problem.

image

En del kvinnor(kanske män också?) blir så kallat vagnstokiga. De byter vagnar högt och lågt eller har vagnsparker med tio olika vagnar för att fylla alla behov. Hon vi köpte av, var sådan. Hon hade haft nio vagnar på tio månader. Jag är inte sådan. Än. Jag hoppas att den vagnen vi köpt ska fylla sin funktion i ett par år framöver. Den är smal och lätt vilket passar mig som har en dålig rygg och tänkte åka kollektivt när bebisen är här. Jag är väldigt nöjd och glad över vårt blocketfynd!