Cin Cin som Sofi Fahrman säger. Eller Cinque Terre som vi andra säger. Vi bodde i Monterosso al Mare. Vi har flera vänner som har talat så gott om detta och kanske var det just därför som det var fint, mysigt och bra och inte så hejdundrandes fantastiskt som vi trodde att det skulle vara. Jag låter bilderna tala. Ni tänker er värme, sköna bad, vackra vyer, fina vandringar, svenskar överallt och bra mat ibland och mindre bra ibland.



Ni vet, det är först när man har gjort någon som man kan summera det man upplevt. Vår bröllopsresa var fantastisk men om jag nu ska ge några tips så måste jag uttrycka höjdpunkter och mindre höjdpunkter. Och det känns nästan förbjudet när man talar om resornas resa och med det sagt fortsätter jag…

Vi lämnade Ötztal med 14 plusgrader och körde till Italiens 30 plus. Gardasjön var målet. Det blev sol, bad, åska och ännu mer vila. Vi hörde svenska för första gången på länge. Maten var sådär. Vi hittade ett riktigt guldkorn uppe i bergen och en fin vingård där vi köpte fantastiskt vin. Skulle jag göra om resan så skulle jag lätt stryka Garda, för mycket turister och för tråkig mat. Är det inte konstigt att dålig mat ofta brukar gå hand i hand med mycket turister? Förresten låter det så himla pretto att säga att det var för mycket turister när man själv är turist, men så var det. Vi ville ha lugn och ro, god mat och upplevelser.


Hej kära vänner,
Jag är tillbaka. Fortfarande förkyld men med lite kraft igen. Jag har till och med skurat badrummet med klorin. Lycka!

Jag tänkte berätta om vår bröllopsresa. Vi önskade oss pengar till bröllopsresan i bröllopspresent. Och med kosingen drog vi alltså ut på en roadtrip. Vi packade ihop hastigt och lustigt och tog en första natt på ett ganska skabbigt hotel i Lubeck. Hur sjutton gör man tyskt y? Strunt samma, ni vet vad jag menar.

Därifrån åkte vi vidare till Ötztal i Österrike. Hotellet låg helt ljuvligt med utsikt över bergen, det hade pool, ett litet spa och man fick ett eget bord. Det var magiskt vackert. Vi vandrade, fiskade och vilade. Vi var trötta och behövde lugnet.


image

image

image

Vi har en underbar citronlund utanför vårt fönster och här älskar folk citron. Man pressar det över sitt kött och man häver i sådana mängder i glassen att hela munnen snurper ihop när man äter den. Nu har jag förresten hittat en glassbutik som har en innehållsförteckning vilket betyder att jag vågar äta gelato.


image

image

image

Efter mycket om och men är vi nu i Monterosso Al Mare, en av de fem byarna i Cinque Terre.

Efter att av flera italienare blivit varnade för att köra hit så bestämde vi oss för att vara smarta. Vår plan var att lämna bilen i La Spezia och ta tåget till Monterosso. Väl i La Spetzia fick vi leta parkering i ett par timmar. Tillslut hittade vi en gratisparkering som såg lite suspekt ut, men den fick duga. Vi gick till fots till tågstationen bara för att finna att det var tågstrejk!

Hela historien slutade med att vi i alla fall körde vår bil på slingriga serpentinvägar och väl framme fick vi en parkering direkt. Parkering är annars det stora problemet här.

När vi väl kånkat våra väskor till hotellet så väntade skumpa och kakor på oss på rummet. Underbart! Kom ihåg det när ni bokar honeymoon, säg alltid till så får ni kanske någon överraskning:)


image

image

image

Glutenintolerans verkar vara välkänt i Italien. Italienarna är extremt nogranna med att jag inte ska få i mig gluten. Glass får jag inte äta och inte heller vissa typer av ost. Mycket mysko. Idag var vi med om något riktigt häftigt. Glutenhäftigt. Vi åkte förbi en liten by med bara en liten huvudgata, ett apotek, en bank och en restaurang. Det var lunchdags så vi bestämmde oss för att stanna. Ingen pratade engelska så med teckenspråk och spanska gjorde vi oss förstådda. Tydligen hade de ingen meny på lunchen så vi fick några rätter förklarade för oss vi förstod inte så mycket. Det slutade med att kyparen tog in vad han tyckte skulle passa. Jag serverades ett gott glutenfritt bröd, glutenfri pasta och en sallad. Det var det godaste jag ätit på länge!

Tänk att den lilla, lilla byn, där ingen pratade engelska serverade en komplett glutenfri meny. Det är bättre än många restauranger i Sverige.

Idag har vi återigen besökt en liten vingård, fått hela framställningsprocessen förklarad för oss och handlat vin direkt av bonden. Eller vad man nu kallar producenten. Han såg ut som en bonde och luktade som en.


Hej mina vänner!

Nu har vi kommit ut på den Tocanska landsbyggden och har lite problem med uppkopplingen och således uppdateringen av bloggen. Om ni vill ha honerymoontips efter detta så kan jag vara er guide. Vi bor på en gammal gård, en villa mitt i en olivlund, med säkert 4 meter i takhöjd. Det är som att man kan känna historen i husets väggar, vi fantiserar om vilka som bott här och vad de gjort. Det ni ser är utsikten från vårt rum och vårt rum. Tydligen är det grannfrun som lagar mat här och till dessert åt vi en honungsparfait som inte var av denna värld. Jag ska få med mig en burk honung hem och den skall jag vakta med mitt liv. För övrigt dricker vi mycket vin. Det ena är godare än det andra. Vingårdar besöker vi också. Vår bröllopsresa är som en sällsam dröm och vi är så nöjda med vårt val.