About Lina

Jag säger som alla andra småbarnsföräldrar, vad detta första år går fort. Redan elva månader gammal! Eller ung får vi nog säga. Jag tog några fina höstfoton för någon vecka sedan och de bjuder jag på idag. Vårt lilla hjärta. Stora tjejen som kryper och ställer sig på knäna. Hon ställer sig på fötterna när hon står mot oss. Hon älskar och gosa och leker gärna själv när hon mår bra. Vi har inte fått ordning på Elsas hälsa än, hon går nu ner i vikt, så vi spendrar en hel del tid på sjukhus och att pröva ny mat för att se vad som kan fungera. Vi bara hoppas att hon snart, snart ska få må prima och växa som hon ska.DSC_0007 DSC_0061 DSC_0027


Efter en gårdag med migrän så vaknade jag idag med migränbakfylla, det betyder fortsatt skallebank men inte så gräslig som dagen innan. Således behövdes energireserven fyllas på så jag tog min vän Anna och satte kurs mot Söderåsens nationalpark. Där gick vi, och gick och gick, bland bäckar och bokskog och pratade och pratade.

Tillslut bestämde vi oss för att gå sista biten i tystnad. Det händer något när man är i tystnad. Tankar får tänkas klart, surra runt bäst de vill. Öron får höra sånt som de inte hör i dagens brus. Kroppen får känna vad den gör, på ett annat sätt när den är i tystnad.

Och hur lyckligt lottad är inte jag som har en vän som jag kan gå i tystnad med.

image


Kära vänner, i dessa tider av klimatångest, vill jag tipsa om en dokumentär, No impact man, den finns bl.a. på Netflix. Bara se den. Strunta i Idol och titta på något som gör skillnad.

En familj bestämmer sig för att inte göra någon negativ klimatpåverkan under ett år. De ska inte skapa några sopor, bara äta sådant som är närproducerat, de stänger av elen i lägenheten, skaffar en kompost, tar sig fram till fots, cykel och sparkcykel, skippar toapappret (!) osv.

Alltså det kanske inte låter så spännande men den fick mig verkligen att tänka till och inspireras. Vilka sopor skapar jag som är onödiga? Vad kan jag minska på? Vad kan jag låta bli att konsumera?

Familjen började umgås när ingen tv fanns som höll dem hemma och inga kläd- och sakinköp behövde göras.

Sannerligen tankeväckande film. Se den!


image

Det är inte riktigt som innan, det här livet. Nu är den absoluta höjden av lyx att själv få storhandla en kväll. Ensam. Allena. Förr, när vi var DINKs ( Dubbel Income No Kids), så var höjden av lyx resor, middagar och att ligga och glöta på spa i en dag eller två. Att själv få styra sin tid.

Alltså den här bloggen är ju allt annat än reklam för småbarnslivet, men kanske ger det en realistisk bild av det i alla fall. Hur som helst finns det inget som förbereder än på hur livet förändras när man får barn. Det är för var och en att själv upptäcka.



Jag träffade min kusin i somras, han är också småbarnsförälder. På frågan hur han mådde svarade han “ja man är ju småbarnsförälder så man är ju konstant trött”. Jag har funnit hans svar väldigt trösterikt. För lite så är det, man lär sig leva med trötthet när man är småbarnsförälder.

Idag är en sådan supertrött dag. Elsa sov oroligt, ammade fyra gånger och gnydde mest hela natten. När man vaknar efter en sådan natt har man två val, antingen känner man efter hur trött man är hela dagen, eller så grejar man för fullt och dopar sig med kaffe och godsaker. Väljer man det senare alternativet så känns allt lite lättare. Det har jag gjort idag.

När man sen bara vill vila men inte kan, då brukar jag sätta på ett Sommar i P1, lägga mig på golvet och låta Elsa klättra runt på mig. Det är inte sömn, men väldigt mysig vila.

image

Nattsuddaren Elsa.


Elsa är i en alldeles förträfflig ålder just nu. Tio månader. För att komma ihåg detta så tänkte jag beskriva hur ett dygn med vårt barn ser ut.

05.47 väcks jag av att personen i fråga sätter händerna i mitt nylle och reser sig upp. Alternativt siktar hon på ögat eller näsan och kniper till med sin lilla näve med sylvassa naglar. Japp, vi samsover och det ska vi göra till hon flyttar hemifrån, för den som orkar oj:a sig. Amma likaså. Där i krokarna tar hon sig en liten morgonslurk innan hon fortsätter klättra på sin mor som fortsätter låtsassova.
07.00 har man tur så tar hennes far henne en stund när han går upp. Så att mor som haft nattskiftet får sig välförtjänta 45 minuter i sängen utan vilda bebin.
08.00 frukost för mor och barn. Har man tur är barnet nöjt lekandes på golvet och mor kan sörpla kaffe i fred. Har man otur blir frukosten en stressig historia där mor och barn är likaledes hungriga och på dåligt morgonhumör.
09.00 trött bebis få vänta på sin morgonslur medan mor i huset duschar.
09.30 läggning i vagnen.
10.30-11.30 uppstigning, förmiddagsslurk och mat
12.00 fadern kommer hem på lunch. Vi försöker äta tillsammans. Går sådär.
12.50 fadern åker tillbaka till jobbet.
13.30-14.30 bebisen börjar bli trött eller hungrig eller både och. Detta åtgärdas med mat och lur.
15.45 jackpott! Det blev en långlur så att både mor och barn fick sova.
16.00 energipåfyllning medelst mat för mor och barn.
16.15 ärenden uträttas som besök i affären, biblioteket eller allhanda shopping. Om vi haft besök eller hälsat på någon så sker det ofta mellan förmiddagsluren och eftermiddagsluren och då blir de här timmarna lugna istället.
18-19 middag för bebis, matlagning och donande hemma. Fadern är hemkommen och ligger gärna på golvet och smyglurar(alltså somnar) med sin dotter. Dottern är i högsta grad vaken och kan, om fadern har otur, köra en grip-i-näsan-med-liten-babynäve som väckningsmetod.
20.15 promenad i tulan. Bebin kanske tar en liten powernapp, eller inte.
21-21.30 läggning som består i en amning och lite rullande fram och tillbaka. Är oftast en snabb historia på en kvart max. Och nu när jag skrivit detta så kommer det säkerligen ändras.
22.30-23 föräldrarna stupar i säng
01.15 Elsa vill amma.
03.35 Elsa vill amma.
05.47 Bebisnäve i fejjan och allt börjar om.

image

image



Idag är ingen vanlig dag, för det är Elsas 10 månadersdag! Dagen till ära har hon forcerat tröskeln mellan vardagsrummet och hallen. Alla ni som varit hos oss vet vilken det är, den däringa tio centimeterströskeln som alla slår tårna i en eller ett par gånger, alternativt snubblar över. Ja, nu kryper hon sedan någon vecka tillbaka och klappar händerna.

image

Hon är dessutom mitt i ett riktigt jobbigt utvecklingssprång med katastofala nätter, därav min frånvaro här på bloggen.

Elsa mår fortfarande inte fått riktigt bra i sin mage så det är läkarbesök var och varannan vecka. Nästa vecka är det ultraljud av buken då de ska leta fler missbildningar. Nu vill jag bara att hon ska få må bra. Jag känner mig lite snuvad på föräldraledigheten. Att vara hemma med ett barn som mått dåligt i nio av sina tio månader korta liv, och som dessutom genomgått en stor skalloperation, är inte riktigt vad jag tänkte mig. Jag tänkte att jag skulle få uppleva hur förjäkla jobbigt och härligt det kan vara att vara hemma med första barn. Inte ha klippkort på sjukhuset dessutom. Vad kan man säga annat än att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Men alldeles oavsett hur den första tiden har varit så är det en riktig guldklimp vi har, stor integritet, eftertänksam, försiktig, nyfiken, charmig och en riktig glader när hon får må bra. Vårt älskade lilla hjärta.

image

(Ja, dags att sänka botten i fängelset.)


Vi har alltså varit i Dalarna i helgen, utanför Malung. J har jagat fågel och Elsa och jag har njutit av lugnet, tystnaden och friheten från täckning. Fasten resan är förskräckligt jobbig med en liten bebis så är det skönt med nya vyer och perspektiv. När man bor i stan så är liksom allt så nära, in your face, så att säga. Då är det skönt att få stå på toppen av ett berg och känna sin egen litenhet, att det finns något som är så mycket större än en själv och ens bekymmer. Enkelheten och skönheten i naturen.

image

image

image

image

image

image