Hej vänner,
I dagarna är det tre år sedan jag gick hem från jobbet med utmattningssyndrom. Jag trodde då att jag stannat med näsan mot väggen. Verkligheten är istället hjärnskador som fortfarande inte läkt(om de någonsin läker), fortsatta kognitiva svårigheter, stresskänslighet och obalans i kroppen. Vem kunde ana?

Nu kan jag säga att det inte på något sätt är läkande för kroppen att bli förälder när man är utmattad. Stressen minskar inte riktigt som förälder, om man säger så. Extra mycket så om man får ett barn med missbildningar och allergier. Sömnen som ska vara läkande, den blir ju inte riktigt heller bättre. Dock är det läkande för själen att bli förälder.

Tänk detta hade jag ingen aning om, att det var detta som var utmattningssyndrom. Att det tar lång, lång tid att läka. Nu vet jag. Jag undrar om jag kommer leva med det resten av livet.

Snart är det dags för mig att lämna över föräldraledigheten till min make och ta mig ut på arbetsmarknaden. Detta leder så klart till många tankar. Vad vill jag göra? Vad kan jag göra? Hur ska jag hålla? Vill någon ha mig? Vill jag ha någon? Frågor som det närmsta året kommer besvaras. Läskigt och spännande på samma gång.

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • Elina (trogen läsare)

    Hej! Hur går det för er? Blir orolig när det gått för långt mellan inläggen :)

  • Lina

    Hej Elina, vi lever och mår bra. Elsa har haft en massa sjukdomar så bloggen har blivit lidande. Nu ska jag snart uppdatera:)