Efter en gårdag med migrän så vaknade jag idag med migränbakfylla, det betyder fortsatt skallebank men inte så gräslig som dagen innan. Således behövdes energireserven fyllas på så jag tog min vän Anna och satte kurs mot Söderåsens nationalpark. Där gick vi, och gick och gick, bland bäckar och bokskog och pratade och pratade.

Tillslut bestämde vi oss för att gå sista biten i tystnad. Det händer något när man är i tystnad. Tankar får tänkas klart, surra runt bäst de vill. Öron får höra sånt som de inte hör i dagens brus. Kroppen får känna vad den gör, på ett annat sätt när den är i tystnad.

Och hur lyckligt lottad är inte jag som har en vän som jag kan gå i tystnad med.

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know