Idag är ingen vanlig dag, för det är Elsas 10 månadersdag! Dagen till ära har hon forcerat tröskeln mellan vardagsrummet och hallen. Alla ni som varit hos oss vet vilken det är, den däringa tio centimeterströskeln som alla slår tårna i en eller ett par gånger, alternativt snubblar över. Ja, nu kryper hon sedan någon vecka tillbaka och klappar händerna.

image

Hon är dessutom mitt i ett riktigt jobbigt utvecklingssprång med katastofala nätter, därav min frånvaro här på bloggen.

Elsa mår fortfarande inte fått riktigt bra i sin mage så det är läkarbesök var och varannan vecka. Nästa vecka är det ultraljud av buken då de ska leta fler missbildningar. Nu vill jag bara att hon ska få må bra. Jag känner mig lite snuvad på föräldraledigheten. Att vara hemma med ett barn som mått dåligt i nio av sina tio månader korta liv, och som dessutom genomgått en stor skalloperation, är inte riktigt vad jag tänkte mig. Jag tänkte att jag skulle få uppleva hur förjäkla jobbigt och härligt det kan vara att vara hemma med första barn. Inte ha klippkort på sjukhuset dessutom. Vad kan man säga annat än att livet inte alltid blir som man tänkt sig. Men alldeles oavsett hur den första tiden har varit så är det en riktig guldklimp vi har, stor integritet, eftertänksam, försiktig, nyfiken, charmig och en riktig glader när hon får må bra. Vårt älskade lilla hjärta.

image

(Ja, dags att sänka botten i fängelset.)

Posted in Barn
Share this post, let the world know