Jag vet inte om jag börjar förlika mig med att jag är en mamma som gör saker annorlunda. Att folks kommentarer får stå helt för dem och jag kan stå oprovocerad bredvid.

När min kompis fick barn berättade hon att hon funderade på att inte köpa barnvagn. Jag ska erkänna att jag var extremt tveksam, liksom hur ska det gå till? Vad gör man av barnet när det ska sova på dagen? Hur går man ut? Och alla attiraljer man alltid har med sig som småbarnsförälder, hur ska hon få med sig dem?

Det visade sig att hon snubblat över ett sjalcommunity. Där föräldrar bär sina barn i sjal eller bärsele. De anser att det har många hälsobringande effekter för barn och förälder och att vagnar, allra helst framåtvända har negativa effekter på barn och föräldra-barnrelationen.

Hursomhelst så köpte min vän en vagn. Kanske föll hon för alla de kommentarer hon fick eller hur “man brukar göra”. Det visade sig att barnet ogillade att åka vagn. Hon skrek så fort hon hamnade i den. Så min vän fick bära i sjal och gjorde sig senare av med vagnen.

Så vad vill jag ha sagt med detta? Det finns tusen sätt att göra saker på. Bara för att någon annan gör på ett sätt som du inte gör så betyder det inte att ditt sätt är fel. Det betyder heller inte att deras sätt är fel. Det är bara olika. Och om vi kan bemöta varandra med respekt och intresse istället för sårat ego så blir det en trevligare värld att leva i för alla.

P.S Om någon nu skulle tolka detta som ett fördömmande av vagnar och framåtvända sådana speciellt, så har du helt och komplett missuppfattat detta inlägg. Läs igen eller läs någon annan blogg. D.S

image

Själva har vi ett barn som allra helst blir buren. Vagnen används endast som läggningsmaskin och går under benämningen Nanewaggon. Från ordet nana som i alla fall här i söderns används som sova.

Posted in Livet
Share this post, let the world know