För nio månader sedan föddes Elsa. Hon har legat lika länge i magen som hon funnits utanför. Häftigt hur snabbt det går. Dagen till ära hittade Elsa ett nytt sätt att sitta, i någon slags upprätt grodposition. Hon fortsätter att öva sig på att rulla, stå i krypposition, säga dadada, nenenen och vinka. Hon älskar att busa med sin pappa.

image

Nu har Elsa mått bra i tre veckor. Tre veckor av sitt nio månader långa liv. Kan livet vara så här? För henne och för oss? Kan det vara så här att ha barn? På många sätt har det varit 8,5 månader av odefinierad ohälsa och otroligt slit för hela familjen. Skallmissbildning, reflux, torticollis, mjölkproteinallergi, äggöverkänslighet. Vi har behövt gå in i vår egen bubbla och bara vara med varandra. Inget annat har gått, Elsa har inte velat vara hos någon annan. Och det förstår man ju, är man själv sjuk vill man ju bara vara hemma i sin egen säng med de allra närmaste omkring sig. Man har inte behov av något annat. Nu hoppas vi så innerligt att detta håller i sig, att Elsa ska få må bra och fortsätta växa och utvecklas. Det är en himla härlig tjej vi har

Posted in Barn
Share this post, let the world know