Så vad gjorde jag igår? Jag band upp mina tomater. Jag gick på en loppis. Jag gosade med Ernst i soffan. Kände mig stressad hela dagen över allt jag ville göra. Lite så.

image

Nu susar vi i alla fall E4:an fram på vår första längre utflykt. Det har tagit oss 8,5 månad innan vi orkat oss iväg. Det är inte så konstigt. Vi går med en känsla av att vara rätt drabbade av livet för tillfället. Förutom Elsas skallmissbildning så har hon Torticollis och har problem med magen sedan hon var 2 veckor. Vi är på läkarbesök var och varannan vecka. En del frågar om hon är snäll, och det är hon, för inte finns det elaka spädbarn. Däremot har hon mycket bekymmer med kroppen som gör att hon har många behov vi behöver fylla. Hon är inget “lätt” barn som det kallas, men en riktig personlighet, gosig som få och hon talar alltid om vad hon behöver.

Vi är ju dessutom av den uppfattningen att spädbarn inte gnäller, att allt de säger är kommunikation. Man kan säga att det är fördelen med att ha ett barn som inte tar napp, man är tvungen att hitta orsaken till ljuden hen avger om man vill ha lugn och ro. Så fort folk får höra att Elsa bara tar tummen så tycker de synd om oss. Så för alla er med tumbebisar eller bebisar som inte tar något kommer här en lista på fördelar:
– barnen slipper få i sig de eventuella ämnen som napparna avger.
– du har ingen “ljuddämpare” så du är antagligen rätt snabb på att lista ut och tillfredställa vad som felas ditt barn.
– du slipper gå upp och peta in nappen mitt i natten. Ditt barn löser det själv.
– fyll på listan vettja!

Och ni som har nappbebisar, ta nu inte illa vid er, napp verkar vara mainstream, det är väl superskönt för er att ha den där tröstaren, funkar det för er så är väl det toppen. Listan är för oss som hela tiden möts av synd-om-tyckande och panikartade blickar när folk får reda på att vi inte kan stoppa in en magisk grej i munnen på våra barn för att det ska bli tyst.

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • Liselotte Henningsson

    Första gången som jag tar illa vid mig av ett blogginlägg från dig. Såklart det är lätt för dig att räkna upp det negativa med napp och jag förstår dig då du säkert fått många kommentarer gällande det som jag förstår det. Men hur ska jag tolka din “lista”? Att jag ger Jacob napp som är farlig pga gifterna som napp ger ifrån sig? Att jag ger honom en ljuddämpare pga jag är dålig förälder och inte kan läsa hans signaler?
    Jag skulle vara förvånad om det var detta du ville åstadkomma med inlägget men jag vill vara ärlig mot dig, som alltid. Du fick mig att känna mig som en usel mamma…
    Hoppas ni får en fin och lugn semester.

  • Caroline

    Vi har ju haft två kolikbebisar men bara en som godtog napp. Den andra ville endast gosa med nallen, ingen tumme heller. Nu vet du ju redan att jag på något magiskt vis känner mig helt oberörd av rönen om gifter (ologiskt, men ändå) men även om jag bortser från det finns det så klart för och nackdelar med allt. Vissa barn har kanske ett större sugbehov och då slipper mamman vara napp, men kan givetvis ändå erbjuda närhet, i andra situationer kan det ju vara så att nappen fyller samma funktion som en tumme eller en nalle – tröst i sig alltså. Men största fördelen med att vårt andra barn tog nappen var nog, precis som du skriver, att slippa svara alla som hade åsikter om att vi borde ge napp. Första barnet visade tydligt att hon inte ville ha napp. Det är synd att det inte dög som svar nog utan vi fick hela tiden förklara att jo vi har försökt, ja vi har prövat flera gånger, ja vi har prövat andra märken, hon vill inte ha. Andra barnet tog napp direkt. Båda barnen “valde” alltså “själva” (utifrån vad vi erbjöd), men omgivningen respekterade alltså bara ena “varianten”, vilket jag tycker är anmärkningsvärt.

  • Lina

    Hej Liselotte,

    Min mening var så klart inte att få dig att känna dig som en usel mamma.
    Funkar napp för er så är ju det jättebra. Med första punkten så menar jag att tumbarn eller icke napptagare inte behöver bekymra sig om eventuella gifter. När en väljer att ge napp så är ju eventuella gifter en realitet som man får fundera över och ta ställning till som förälder. Jag lägger ingen värdering i det, är det något jag lärt mig som mamma så är det att föräldrar gör det som barnen och föräldrarna behöver för att må bra. När du ger ditt barn napp så gissar jag att du köper den bästa nappen du hittar för dig och ditt barn. Du har antagligen sett fördelar för er med att ge napp och tycker att det är värt det för er familj. Skönt för er!

    Med punkt två så är “ljuddämparen” inspirerad från våra vänner som kallar nappen för just det, det är även en halvsjavig översättning från engelskans pacifier. Jag menar absolut inte att man skulle vara sämre som förälder på att läsa av sitt barns signaler för att man ger napp, men är det inte så att man kan köpa sig en minut eller två om man har napp? Vid middagsbordet eller i kön på ICA. Utan napp så har man inte samma möjlighet. Vill man ha tyst får man agera direkt. Jag skulle gladeligen köpa mig tid med en napp, men nu har jag inte den möjligheten och försöker se något positivt med det.

    Som sagt inte alls min mening att du eller någon annan skulle känna sig dålig som förälder. Vi gör alla vårt bästa. Det var mening som lite pepp till oss som får crazy eye när vi säger att våra barn inte tar napp. Kanske tycker vi även efter detta olika i frågan. Hoppas ni också har det skönt på semestern!

  • Lina

    Jag har, som jag brukar, ändrat några ord efter publicering. Jag gör det hela tiden för att jag från början inte hinner korrläsa texten jag skrivit. Detta är en ickefråga enda tills det blir lite kommentarer.

    Det jag har lagt till är “eventuella gifter” istället för bara “gifter”. Exakt vad napparna avger är svårt att få svar på.

    Jag har också ändrat “trycka in en magisk grej i truten” till mindre provokativa “stoppa in en magisk grej i munnen” efter påtryckningar från min make.

    Jag har även lagt till “lista ut och tillfredsställa vad som felas ditt barn” istället för bara “lista ut vad som felas ditt barn”, vilket skulle kunna tolkas som att just föräldrar utan napp skulle vara snabbare på att läsa sitt barns signaler, vilket jag inte menade.

    Så det var dagens rättelser.

  • Carro

    Jag vill bara förtydliga att jag inte på något sätt tog illa upp. Jag ville mest hålla med om att det är tröttsamt att andra vet bäst bara för att något är mainstream och trist att inte barnens “vilja” värderas högre. Tycker ni gör helt rätt som kör på vad som passar Elsa. Att hålla på och öva in något blir sällan bra. Och jag håller med om att vi med nappen kunde köpa oss tid.

  • Lina

    Jag har hört många med “tumbebisar” eller “inget alls bebisar” som sagt samma sak om att inte riktigt accepteras. På sjukhuset när Elsa opererades lyste paniken i ögonen på personalen när det inte fanns något “stopp” på Elsas gråt. Jag pratade med J och han har inte upplevt det så tröttsamt med folks kommentarer, tänker mer att “äh de vet ju inte hur vi har det”. Själv har jag mött det på stan, bvc och flera andra ställen, folks reaktioner på att vårt barn har ett annat sätt än de flesta andra och samma frågor som ni fått. Behövde bara släppa ut lite ånga kring det, lite skönt att du hade samma erfarenheter ändå, som har två barn som gjort olika.

  • Lina

    Tack!

  • C

    Henrik tog inte heller lika illa vid sig, men han fick inte oombedda tips lila ofta som jag heller. Det som tar mest är ju känslan av att jag som förälder medvetet skulle strunta i at pröva en lösning och hellre har ett skrikande barn. Typ “ja hon vill nog ha nappen, men jag tycker det är mycket härligare om hon får skrika en stund”. Vilket smittade av sig på oombedda tips angående kolik, mat, “har ni prövat att…?” Vilket kändes så förnedrande för har man någonsin haft ett barn med kolik vet man att man hade sågat av sig ena armen om man trodde att det skulle hjälpa.