Idag är det Sveriges nationaldag. Heja Sverige!

Elsa firade med att låta mig sova ända till 05.50 utan en enda amning. De senaste två och en halv veckorna har ingen i familjen sovit mer än 2-3 h i sträck, så det var välbehövligt. Jag har haft problem med amningen sedan operationen. Stressen och sömnbristen har gjort att Elsa fått kämpa länge innan mjölken runnit till och på kvällarna har hon behövt få mjölken på flaska för att hon varit för trött för att orka suga. Inte konstigt med tanke på vad hon varit igenom.

Varje dag har således varit en kamp för att hinna pumpa tillräckligt med mjölk till kvällsslurken. Amningen har fungerat så bra under resten av Elsas liv, trots över två liters blodförlust för mig, kolik, anspänning och stress. Jag är besluten att få det att funka igen och som sagt, idag med över sex timmars sammanhängande sömn så fanns det gott om mat.

Om allt hade varit som det skulle så skulle jag annars velat befinna mig i mina hemtrakter, firandes en kusin som tog studenten, en annan kusin som tog polisexamen och min pappa som fyller år. Hipp hurra till er alla tre!

Men nu är det som det är och har vi tur får jag krama dem alla tre i slutet på juli när vi ska uppåt för första gången sedan Elsa föddes. Man kan lugnt säga att det här första sju månaderna på intet sätt blivit som vi hoppats eller föreställt oss. Vi som trodde att vi skulle träffat dem redan i julas.

image

Vårt gullregn firar nationaldagen med ett dovt surrande från hundratals humlor. Äntligen har vi lite sommarvärme i Helsingborg.

Posted in Livet
Share this post, let the world know