Nu blommar det i den Norénska trädgården. Syrénen sjunger på sista versen. Vallmon har precis slagit ut. Jag pillar med mina tomater, avhärdar, binder upp, tjuvar och planterar.

image

image

Igår blev vi påminda om att vi fortfarande har en tjej som är konvalecent. Det är som att vi missar att hon har ett ärr från öra till öra, är blek och blåmärken i pannan. Det är ju så mycket bättre nu än det var för några veckor sedan. Nattningarna går bättre men nätterna är så där. Hon har lite lågt med trombocyter och är fortsatt infektionskänslig. Med andra ord ska vi fortsätta ta det lugnt med aktiviteter och besök.

image

Det är konstigt det där med hur bråttom vi har. Som att bara för att operationen är överstånden så tror vi att allt är bra och att det ska kunna återgå till det normala. Elsas kropp läker fortfarande, mamma och pappahjärtat läker, vi är trötta efter alla nätter med en orolig tjej. Det är ju trots allt bara tre veckor och en halv vecka sedan operationen. Vi får nog ge oss till tåls, tänka att livet förhoppningsvis är långt och att det kommer en tid när saker är på ett annat vis. Men just nu får vi acceptera att det är som det är och vila i det. Ge oss lite tid att läka och landa.

Posted in Livet
Share this post, let the world know