De här dagarna innan operation är absolut vedervärdiga. Jag är med i ett forum för föräldrar med barn som har olika kraniosynostoser. Gemensamt för alla föräldrar är att de beskriver operationsveckan som den värsta i deras liv.  Som att gå igenom helvetet. Och det har vi framför oss.

Jag vill inte riktigt beskriva med ord hur jag mår men jag kan säga att sist jag vägde så här lite så var jag 17 år. När vi satt i soffan så sa J ” du det går in här” och pekade på mina kinder. Jag undrar hur lång tid det ska ta innan vi alla tre hämtar oss från det här.

Elsa är absolut underbar, så livfull och glad. Hon har nästan kommit på hur man skrattar så hon försöker göra det hela tiden med varierat resultat. Hon gör ju som man ska, lever i nuet. Jag skulle behöva en dos av det men tyvärr är jag oförmögen till det för tillfället.

image

image