Lagom till att jag sa “nu ska vi hålla Elsa frisk” så blev hon förkyld. Vem vet vem boven var, jag eller J, att hon blev kall när hon satt ute för första gången i sitt liv eller grannen som pillade henne i fejjan. Jag varken hann eller hade hjärta att säga stopp, de hade precis fått avliva sin hund. Så händer livet. Det går inte att skydda sig hur man än försöker. Som tur är är det flera veckor kvar till operationen så hon kommer hinna bli frisk.

Den här veckan har således varit ultralugn. Jag har burit bebis så mycket att jag är alldeles ledbruten. Jag kan även tillägga att söndagen var en riktig prövning. Jag och lilla E skulle åka tåg till Halmstad på söndagens förmiddag. Lite försent uptäckte vi att det var fotbollsmatch mellan HIF och HBK och alla HIF-supportrar skulle med vårat tåg. Det blev inte bra.

Öldrickande män hängde över vagnen, jag och en annan mamma med en åttaveckorsbebis stod inklämda mot en dörr. När det var 30 minuter kvar så lackade Elsa ur och ville krubba. Inte så lätt eller roligt att amma i en överfull tågvagn. Precis när vi rullar in på perongen så drar en HIF-are igång hela vagnen i någon skräning ramsa. Jag lackar ur totalt och ryter till med pekfingret i hans nylle. Det var tre spädbarn och flera barn i tågvagnen. Så himla respektlöst. Men det är ju ofta så det blir med alkohol.

Nåväl, det var ännu en anledning till att jag behövt vila så mycket som möjligt den här veckan.

Snart väntar helgen och den ser jag fram emot.

image

Vår lilla filosof. Vad tänker hon?

Posted in Livet
Share this post, let the world know