Som jag skrev tidigare är tiden nu ett luddigt begrepp. Jag vet knappt vilken dag det är. Allt handlar om vår lilla miniperson. Hur hon äter, hur hon sover, hur hon mår. Och om hur trötta jag och J är. Det är som att tiden på ett sätt stått still sedan hon kom. Men det har den ju inte, snart är det jul, vår tjej är fyra veckor och snart ska min syster och en vän få barn. Det betyder ju att tiden gått, men jag har ingen riktig julkänsla och jag kan inte förstå att det är dags för två själar till att se dagens ljus.

image

Vår något oinspirerade adventljusstake.

Jag har heller inte så mycket att skriva här på bloggen. Eller det har jag men jag är rädd att bli gränslös och ångra att jag är så publik med vad jag känner och tänker. Det är ju så mycket hormoner i omlopp och nu finns det ett barn som om några år kan läsa här. Det kräver eftertanke. Jag vet inte var jag står i frågan ännu. Alltså frågan hur mycket vår lilla tjej ska synas här på bloggen och vad som är okej att skriva utan att kränka hennes integritet.

Har ni betänkligheter kring sådant? Hur barnen syns på facebook, instagram och bloggar? Jag kan behöva lite input i frågan.

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • http://plingesvardag.wordpress.com Ingela Rudhberg

    Jag skriver nog väldigt mycket om hur jag känner sig och upplever samt hur min dotter är. Dessutom finns det väldigt mycket bilder av henne på såväl min blogg, fb och instagram. Min fb och mitt instagram är låsta och kan enbart ses av de jag godkänner men bloggen är öppen, motsägelsefullt nog. Jag startade bloggen för att släkt och vänner hemma skulle kunna följa mig och min vardag. Jag har funderat på att låsa den men har inte gjort det. En del grejer kanske min dotter kommer sura över när hon är i tonåren men samtidigt blir det som en dagbok om hur hennes barndom har varit, vad som har hänt och hur jag och hennes pappa upplevt saker o ting. Så ja det finns väl både bra och mindre bra sidor med detta internet!

  • Sandra

    Jag är väldigt tudelad i den frågan, och känner mig precis lika vilsen som det låter som att du är. I mer än 1,5 år hade jag ju låst blogg efter det att Leon fötts, sedan startades en fb-grupp för finlandssvenska bloggare, och då är det så svårt att vara en i gemenskapen om man gömmer sig bakom ett lösenord… Det är ju så många andra som outar sitt barn tänker jag, och så länge man bara är en människa bland alla andra är det väl ändå kanske inte SÅ farligt.