Jag har alltid undrat varför vuxna pratar så frikostigt om bajs. Helt utan hämningar. Det var ju galet pinsamt när man var barn och tonåring. Men nu vet jag. Det är när man blir förälder som förvandlingen till bajspratare sker. Alla hämningar försvinner. Jag trodde inte det skulle hända mig. Jag trodde att vi lite respektfullt skulle säga att bebisen gjort nummer två, men så blev det inte.

Igår till exempel så bytte J en blöja. Jag hörde att han lät lite stressad i badrummet och sa oj, nej men, oj upprepade gånger så jag gick dit för att se vad som stod på. Jag står på 1,5 meters håll och kikar honom över axeln. Jag frågar lite vänligt hur det går och om jag kan hjälpa till. Precis just i det ögonblicket hoppar J åt sidan för att undvika en sprutbajs. Och han lyckas!

Bara det att den träffar mig rätt i nyllet. När han hoppar undan så riktar han den lilla, lilla rumpan på skötbordet rätt åt mitt håll och jag blir bajsad i ansiktet. På 1,5 meters håll. Helt otroligt.

Det var första gången det hände. Jag hoppas lite på att det var den sista gången också.

Av respekt för alla inblandade och er läsare så publiceras ingen bild till detta inlägg.

P.S Det är kring sådana inlägg som jag kan fundera kring barnets integritet. Som sagt, som förälder är ju detta helt oladdat och en rolig historia men hur hade jag känt om någon skrivit detta om mig? Som vuxen hade jag ju tyckt det var hemskt utlämnande. D.S.

Posted in Livet
Share this post, let the world know