Innan jag blev gravid så blev jag totalt knäckt om jag sov mindre än sex timmar. Jag kände mig helt ofunkande liksom. Åtta-nio timmar per natt var vad jag behövde.

När jag var gravid vaknade jag av bebisen mitt i natten, hon dansade till Kalinka och jag kunde inte sova. Jag vaknade totalt knäckt.

Sen fick vi barn och nu är fem timmars obruten sömn en riktig guldnatt. Det har hänt två gånger på fem veckor. Det är som högsta vinsten.
Man klarar sig riktigt bra på fyra timmar sammanhängande sömn, det är en så kallad silvernatt. En bronsnatt är ok, den är på tre timmar men sen blir det jobbigt. När det blir en eller två timmar. Det är tröstpriset. Man behöver den sammanhängande sömnen för att komma ner i djupsömn och få återhämtning. Då behövs det egentligen fyra timmar. Tre kan gå men en eller två timmar det bäddar för en trött dag så att säga.

Vi har många tröstprisnätter. En eller möjligtvis ett par bronsnätter per vecka. Guld och silver händer inte så ofta. Så är det nu. Konstigt nog så går det.

Jag kan ärligt säga att jag mådde sämre av sömnbristen när jag var gravid. Den var jobbigare. Nu är vi i survivalmood och vi klarar det.

Det om sömn.

Posted in Livet
Share this post, let the world know