Men får man må så här bra? Igår var ännu en dag när det känns bra. Jag hade glömt bort hur det kändes.
Jag tog gårdagsnattens två timmars magknipsskrik och J tog resten av natten med en liten tjej som sov på hans bröst mellan 02-08. Hallelujah! Det var en chockad mamma som vaknade imorse. Chockad och överlycklig och med gigantiska bröst.

Igår var vi på BVC och Lillan har gått upp 1 kilo på 3 veckor och tre dagar. Det verkar som hon är i en tillväxtfas. Jag ringde i desperation till amningshjälpen när hon varit missnöjd i flera dagar(och nätter) och börjat äta ungefär varje timme. Diagnosen var tillväxtfas. Det var så skönt att höra. Det är lätt att börja tvivla på sig själv, på sin amning, ja på typ allt när ingenting funkar. Det var himla skönt att bara få lite pepp och stöttning.

Jag fick påminnelse om att äta och dricka mycket. Jag som alltid har varit ett matvrak har inte riktigt fått tillbaka aptiten efter förlossningen. Jag har dessutom gått ner allt utom 3,5 kilo från graviditeten och har en ämnesomsättning som alltid är hög så jag får lägga på ett kol med maten. Nu spelar ju inte vikten så stor roll men det finns inte så mycket att ta av och den reserven kan behövas för amningen. Tur att julen snart är här med alla frestelser, det är bara att hiva in pepparkakor hit och julkolor dit. För det måste ju varit det amningshjälpen menade.

image

Julpyntandet har börjat här hemma. Som jag har längtat.

Posted in Livet
Share this post, let the world know