Då går vi in i graviditetsvecka 36. Fortfarande så händer det varje dag att jag tittar ner på magen, ler och skakar på huvudet åt det ofattbara. Att vi väntar barn. Att det är på riktigt. Att vi inom en snar framtid är tre personer i vår lilla familj.

Status: Fötterna har svällt ut och tagit oanade proportioner.
Sover galet dåligt. Vaknade 03.56 inatt och kunde inte somna om. Jag går in in någon slags vaken dvala med massor av jobbiga drömmar. Jag snurrar runt men kommer liksom inte ner i sömn.
Jag är dessutom förkyld igen. Ni vet när jag skrev om den där padd-känslan? Den hänger liksom kvar. Det går inte att andas ur näsan och halsen är svullen. Ja hela ansiktet är svullet. Jag känner mig som Grodan Boll. Ont i kroppen har jag också, vilket kommer när det är för mycket.
Ja, så nu gissar jag att det är de sista 3-7 tunga veckorna som startat och det är bara att gilla läget. Jag får öva mig i acceptans, vila mycket, yoga och vara i naturen.
Jag har inga speciella cravings men jag är väldigt känslig över kommentarer om mina matvanor. J har bitit sig i tungan många gånger. Det räcker liksom med fel tonfall när han frågar om jag vill ha mer. Att vara partner till en gravid kvinna är nog inte helt lätt.
Bebisen väger nog runt 2,4kg nu och är ca 45cm lång.