Trots att jag har nära ett trekilos barn i magen så är det som att ju närmre förlossningen vi kommer, desto svårare har jag att förstå att vi ska bli föräldrar. Om förlossningen satte igång nu skulle jag bli superchockad. Som att det skulle vara en överraskning när det är max sex veckor kvar. Det kommer att hända. Inom en snar framtid.

Skötbordet är riggat och klart. Blöjor är köpta. På byrån har vi valt ut bebisens kläder som vi ska ha med till BB. Vi har köpt snacks som vi ska ha med oss till förlossningen. Men mitt huvud är helt plötsligt “lalala, den här graviditeten kommer vara för evigt”. Och det har inte med förlossningen att göra, att jag är nervös. Det är som att jag bara verkligen inte förstår.

Kanske är det just det. Jag har ju ingen aning om vad som väntar, jag har aldrig gjort det här förut. Kanske är det därför denna plötsliga oförståelse har slagit till.

image

Nu bestämmer ju bebisen själv när den vill komma och det är nog bra. Dock hoppas jag att den stannar inne denna vecka, annars kommer dess far alltid vara iväg på älgjakt på dess födelsedag…Vi ska på dop nästa helg, så jag hoppas ju lite att den stannar inne tills dess också…Men sedan är det fritt fram…Det får ju iochförsig gärna bli en novemberbebis, då är vi tre härliga skorpioner i familjen…

Nej, som sagt, det är tur att det är den som bestämmer. Den är välkommen precis när den vill.