Då har vi gått in i v.31 och har max 11 veckor kvar. Känns både som en lång och kort tid. Längtan efter att få se vem det är som kommer till oss börjar bli stor.

Det mesta börjar bli klart inför bebisens ankomst och det känns bra. Vår föräldrautbildning har börjat och nu ska man ju inte jämföra sig, men det känns som vi redan är väl förberedda.

Tankar: mycket kring förlossningen och tiden efteråt.

Krämpor: foguppluckring i baksidan av bäckenet. Inte jätteont men ställer absolut till det emellanåt. Ett läckert åderbråck har gjort entré på benet så stödstrumporna har åkt på. Bebis bökar så mycket vid promenader att det knappt går att gå. Snigeltakten är ju given sedan länge men nu med extra mycket pauser typ var femte meter. Flåsig.

Cravings: flingor med mjölk runt fyra-femsnåret på morgonen. Gissar på ny tillväxtperiod med behov av kalcium.

Alltså när man läser det så här så framstår graviditeten som allt annat än rosafluffig. Och det är typ så det är för mig. Det är en märklig sak att gå igenom, en stor sak för kroppen och knoppen. Det blir dessutom så påtagligt när man liksom får hålla igen så man inte kissar på sig när man ska ta på sig strumporna.
image


  • Sandra

    Det är så roligt att vi får gå igenom det här samtidigt du och jag, i varsitt land med vatten emellan :D jag minns så väl när jag hittade din blogg i samband med att vi planerade bröllopet (och hjälp det är ju redan fyra år sedan själva dagen!! :o). :D