Alltså det är svårt att lyssna till sin egen röst ibland. Till exempel så har jag vid två eller tre tillfällen i graviditeten haft jättestor hunger. Och då har jag försökt lyssna på kroppen och äta. Även om det har varit precis innan läggdags och dessutom mitt i natten. Jag har tänkt att kroppen säger till vad den behöver.

Varje gång jag har berättat om ätandet för min barnmorska så har hon varit lite missnöjd. Man måste ju passa sig och inte ska man äta för två heller! Då är det svårt att hålla fast vid sin egen tro. Hon är ju ändå specialist på graviditeter. Att lyssna på mig själv blir dock lite lättare för varje gång. Även denna gång gick nattätandet över och aptiten blev mer som vanligt. Det var en liten tillväxtfas av något slag. Eller som en tjej på min gravidyoga sa ” wow, you have really grown!”. Ja det har jag. Nu börjar det bli tungt, jobbigt att ligga ner, svårt att resa sig, svårt att sätta på sig strumpor och skor. Pust och stånk vad jag än gör. Och helt underbart. Det är som att jag äntligen förlikats med graviditeten och överfylls av lyckokänslor över vårt lilla barn som snart ska komma. En alldeles ljuvlig känsla.

image


  • Liselotte

    Ni är såå fina ❤️