Idag har jag lagat ett hål i en tand. Utan bedövning. Jag är så glad, lättad och stolt att det är löjligt!
Jag kände att jag inte ville ha bedövning på grund av graviditeten. Det spelar ingen roll att tandläkaren säger att det är ofarligt. Om vi färgar håret så kissar vi ut kemikalier i ca två veckor efteråt, enligt Kemikalieinspektionen. Om vi då sprutar in ämnen i vårt kött, då säger min logik, att det kommer ta sig ut på ett eller annat sätt. Det kan ju inte bara upphöra att existera efter en viss tid.
Säkerligen har det gjorts studier på alla bedövningsmedel och man har kommit fram till att det inte skadar barnet. Men jag vill bara inte ha främmande ämnen i min kropp. Eller i barnets kropp.
Så jag testade utan. Visst ilade det. Visst blev jag svettig. Men jag tog tillfället i akt att öva min förlossningsandning. Jag märkte att jag spände mig för att vara beredd på smärtan, jag kom på mig själv och jag övade att slappna av i käken, släppa ner axlarna och andas långsamt och ljudlöst. Det var ett himla bra test och ett riktigt övningstillfälle. Det känns så galet bra nu!
Och det jag kallar min förlossningsandning kommer från boken Föda utan rädsla. Det är samma typ av andning som jag använder i yogan. För den som nu är intresserad. Tack för boktipset Elin, precis min typ av förlossningsstrategi!