Att klara en utmaning | Bröllopscoach.se

Idag har jag lagat ett hål i en tand. Utan bedövning. Jag är så glad, lättad och stolt att det är löjligt!

Jag kände att jag inte ville ha bedövning på grund av graviditeten. Det spelar ingen roll att tandläkaren säger att det är ofarligt. Om vi färgar håret så kissar vi ut kemikalier i ca två veckor efteråt, enligt Kemikalieinspektionen. Om vi då sprutar in ämnen i vårt kött, då säger min logik, att det kommer ta sig ut på ett eller annat sätt. Det kan ju inte bara upphöra att existera efter en viss tid.

Säkerligen har det gjorts studier på alla bedövningsmedel och man har kommit fram till att det inte skadar barnet. Men jag vill bara inte ha främmande ämnen i min kropp. Eller i barnets kropp.

Så jag testade utan. Visst ilade det. Visst blev jag svettig. Men jag tog tillfället i akt att öva min förlossningsandning. Jag märkte att jag spände mig för att vara beredd på smärtan, jag kom på mig själv och jag övade att slappna av i käken, släppa ner axlarna och andas långsamt och ljudlöst. Det var ett himla bra test och ett riktigt övningstillfälle. Det känns så galet bra nu!

Och det jag kallar min förlossningsandning kommer från boken Föda utan rädsla. Det är samma typ av andning som jag använder i yogan. För den som nu är intresserad. Tack för boktipset Elin, precis min typ av förlossningsstrategi!

Caroline

Bra jobbat! Jag tar alltid all bedövning jag kan få och sedan ber jag om lite mer Inför min första förlossning hade jag dock verkligen hängt upp mig på att slappna av och andas bra, eftersom jag hade förstått att det inte var så mycket att hänga i granen med bedövningen även om man begärde “allt”. Och hur gick det då? Andningen och avslappningen var jättebra. I början, men för mig går förlossningarna så snabbt och då blir det så intensivt så efter en stund har ändå smärtan tagit över. Och det jag lärde mig efter den andra, som jag hade vetat att jag visste efter den första: Det gör inte överjävligt ont för att man är dålig på att slappna av. Det gör lika ont oavsett, men avslappningen kan underlätta. Första gången blev det som en prestationsgrej och jag blev GALEN på folk som typ sa “nä för mig var det inte så farligt, men jag andades ju väldigt bra också”. Jag ville typ strypa dem och skrika “du ljuger!!!”. Alla förlossningar är olika och man kan bara förbereda sig och ta det som det kommer. Och inte klandra sig själv om det inte blir som det var tänkt. Eller som en kompis till mig sa “Jag skulle vara superkvinna och klara mig på akupunktur och målbilder. Det slutade med epidural och sugklocka. Men det var rätt gött det med”