Jag har funderat en del på det här med kvinnor och kroppsförändringar. Vi kvinnor år så galet coola, vi är det närmsta superhjältar som finns på jorden. Vad vår hemliga kraft är? Skapa liv i vår egen kropp. Det är så magiskt och ofattbart att det måste klassas som en superkraft.

Varför läser jag då gång på gång om kvinnor som deppar i sina nya kroppar som har fött barn? Varför tycker jag själv att det är svårt att kroppen förändras och kommer förändras ännu mer i och med graviditet, förlossning och amning? För när man objektivt tänker på det så gör jag det coolaste som finns. Jag är ett moderskepp. Men ändå kommer tankarna på kroppens förändingar som något negativt.

Om detta har jag funderat. Det var den här när jag läste den här bloggposten som jag slogs av sorgligheten i det hela.Jag vet inte ännu vad jag kommit fram till annat än att jag vill trolla bort objektifieringen av kvinnor. Här skriver Lady Dahmer lite om objektifiering. Jag tänker även att den här videon #likeagirl spelar stor roll och är på samma tema. Var vi kvinnor får synen på oss själva och våra kroppar.

Och, detta är viktigt, lösningen är inte bara “att vi struntar i kroppsförändringarna och älskar oss själva lite mer”, nej problemet är betydligt större och djupare än så.

Posted in Livet
Share this post, let the world know