1. Man börjar kissa jämt så fort man har plussat. Jag trodde att det var när bebisen blivit så stor att den tryckte på blåsen som det eviga springandet började. Nej då, kissandet går upp och ner men jag kan räkna de nätter jag sovit utan att gå på toa på en hand.

2. Brösten växer redan i början av graviditeten. Jag trodde att brösten bara växte i slutet av graviditeten och när mjölken rann till men nej då, de exploderar redan de första månaderna. Så där att man kan få byta ut alla bh:ar och köpa ny bikini.

3. Oavsett hur mycket man har längtat efter att bli gravid så kan kroppsförändringarna vara svåra att förhålla sig till. Ett tag kände jag mig som en helig kossa. Som en oformlig klump. Sen började jag känna mig som en tysk tant med gigantiska bröst och pinnar till ben. Jag som i min ungdom trodde att större bröst skulle vara lösningen på allt. Nope. Nu har allt på kroppen möblerats om, rumpan finns inte längre, benen är fortfarande pinnar, brösten gigantiska men jag har en jättegullig kagge och det känns som jag har landat lite i kroppen igen. Förövrigt trodde jag att den där ommöbleringen skulle ske efter förlossningen men icke.

Idag började jag tokskratta framför spegeln när jag såg mig själv innan duschen. Alltså, jag ser för rolig ut. Och när jag skrattar så hoppar hela magen och ser jätterolig ut och då skrattade jag lite till. Bredvid stod J och var orolig för att jag skulle få ett sådant där anfall när skrattet blir till gråt. Han har fortfarande lite svårt för det.

4. Det är inte bara jag som skrattar tills jag börjar gråta av absolut ingen speciell anledning. Det gjorde även Malin Wollin som gravid. Jag läste det i hennes senaste bok, En mamma blir till. Det betyder att typ alla gör det. Eller som mödravården skulle säga “det är heeeelt normalt”. Det mesta är heeeelt normalt när man väntar barn.

5. Illamåendet kan(tillfälligt) ta bort glädjen över att vara gravid. Man kan må så illa att allt bara handlar om att överleva en minut i taget. Natten är en välsignelse när man för några timmar slipper det konstanta illamåendet. Och just det, inget, absolut inget kan förbereda en för tre månaders illamående. Det går inte att föreställa sig. Närmsta liknelsen är vinterkräksjukans illamående i tre månader medan man förväntas prestera som vanligt. Not so funny.

6. Man kan börja svettas på nya ställen. Naveln är ett sådant för mig. Navelsvett liksom, vem kunde ana!
image


  • carro

    haha, du skulle nog roas av min blogg jag skrev när jag var gravid första gången, känner igen en hel del :). hör av dig om du vill ha adress och lösen.

  • Liselotte

    Haha så igenkännande! Men å vilken härlig mage. Min döljer sig än… Måste ses snart. Kram Liselotte

  • Karolina

    Låter underhållande, det vill jag!