För det första tycker jag att det är förminskande att tala om allt som drabbar kvinnor i samband med graviditet som krämpor. Krämpor låter så litet och ovidkommande.

Tänk er att kräkas på bussen till jobbet. I buskarna utanför jobbet. På toaletten på jobbet. När kollegorna värmer sina matlådor. På väg hem. Och detta fram till v.12, v.16 eller, om man har dragit nitlotten i genbanken, genom hela graviditeten. Allt medan graviditeten fortfarande ska hållas hemlig. Och därtil kallas det för en graviditetskrämpa. Nu är jag fördomsfull men det måste ha kommits på av en manlig läkare eller en bitter och avundsjuk kvinna. Förminskande är vad det är.

Hur som helst. Jag har en ny krämpa som är deluxeäcklig. Rätt vad det är så spyr jag lite, bara lite, i min egen mun. Jag som gissade att jag skulle få lite magkatarr har istället fått, och detta är min gissning, en slapp magmun. Magmunnen har tagit semester resten av graviditeten och förvandlat mig till en idisslande kossa. Så kan det också gå.

Jag bjuder på en finare bild än den ni får i ord. Blomande ros med lavendel, kallar jag bilden.

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know