Hej hallå gott folk!
Hur har ni det i stugorna?

Jag måste säga att det går åt rätt håll här hemma. I nära fyra veckor har jag känt att livet funkar ganska bra, så nu är jag redo att börja arbetsträna en timme till i veckan. Från fyra till fem timmar i veckan.

Hon ökar direkt med 25%, starkt tänker ni. Nej det gör ni nog inte. Kanske tänker ni att arbetsträna fem timmar är lite men då ska jag säga er att fyra timmar är mindre. Och ändå är fyra timmar mer än noll.

I ärlighetens namn så bryr jag mig så mycket mindre om vad folk tycker nuförtiden. Det får vara som det är och det får ta den tid det tar.

Det är en otrolig kontrast mot hur det kändes för ett år sedan. Då var jag stressad över att jag inte blev frisk snabbt nog, att kroppen var körd i botten och jag var livrädd för att tvingas tillbaka till jobbet innan jag var redo. Jag var stressad över det mesta. Och det hela tiden.

Livet är så mycket bättre nu. Jag har blivit tacksam mot utmattningen även om det är det svåraste jag någonsin varit med om. Det mest ofattbara, oförklarliga och långvariga lidandet jag har varit med om.

Men nu är våren här och jag är så tacksam att jag är där jag är.

image


  • c

    Vad gött för dig!
    Minns att det vände för mig också när jag slutade fokusera på hur jag så fort som möjligt skulle klara att jobba igen och istället fokuserade på hur jag skulle må bättre.