Ju bättre jag mår desto mer inser jag hur fruktansvärt det är att vara utmattad. Jag är med i ett forum för utmattade och där finns folk i alla olika faser. När jag hör mina medmänniskor beskriva sina dagar och sitt lidande så vet jag hur det är. Kampen för att bli frisk. Fighten med läkare, arbetsgivaren och försäkringskassa. Känslan av att inte känna igen sig själv, överhuvudtaget. Rädslan för att inte bli frisk. Känslan av att inte orka. Oförmåga från omgivningen att förstå. För det går inte att förstå om man inte har upplevt det, själv eller på mycket, mycket nära håll.

Jag är så glad att jag mår bättre. Oändligt lättad. Fortfarande lite rädd att det bara är en illusion att jag är bättre.

Och vad betyder bättre för mig? Att kunna arbetsträna 4 h i veckan. Se och njuta av våren. Hjälpa till med lite hushållsarbete. Träffa en vän. Kunna vara med på släktkalas, om det är en bra dag. Känna att jag lever livet, att det inte längre är på paus, om än i ett långsamt tempo.

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know