När man drabbas av utmattning så är energi en bristvara. Så pass att man vissa dagar inte ens orkar duscha, andra dagar finns det mer energi. Mitt liv har blivit lättare sedan jag och J började anpassa oss efter mitt energikonto. Jag är så pass bra att jag kan ha någon form av aktivitet 3-4 dagar i veckan ungefär 2-3 timmar. Aktivitet i form av besök, arbetsträning, yoga, restaurangbesök, loppisbesök eller utflykter utan för mycket ljud och intryck.

Igår läste jag en intressant artikel om just detta. På engelska kallas det tydligen för pacing. Om man mer noggrant börjar iaktta hur mycket aktivitetstid man orkar med och sedan håller sig till det så slipper man de stora dipparna. Sådan som jag har idag. Jag har värk i kroppen, framförallt armarna, känner mig trött och orkeslös och den nedgången i allmäntillstånd gör mig alltid lite nedstämd. Det är liksom jobbigt att det händer stup i kvarten. Men. Om jag nu börjar applicera pacing-strategin mer noggrant så kommer jag att undvika dipparna. Och om jag slipper de jobbiga symptomen så kommer jag känna mig bättre. Det ger en positiv spiral och sakta men säkert kommer jag att orka lite mer och kunna utöka aktivitetsfönstret. Det är min nya plan.