Jag kämpade mig ut på min promenad, för promenader gör alltid gott. Jag gick så långsamt att gamla vithåriga gubbar gick om mig. Hjärtat dundrade på i bröstet och jag kom på att det är ju så järnbrist känns. Minsta anstängning gör att hjärtat jobbar extra. När jag gick där och deppade som mest så såg jag en bekant fågel. Antracitgrå kropp och vit haklapp. Det var en Strömstare som stod och neg i vattnet. Alldeles orädd för mig. Jag stod på ett par meters håll i flera minuter. Det är lite ovanligt att se den här så här års. Strömstarens budskap enligt min djurbok är “Du klarar av det”. Då kändes allt genast lite bättre. Världens sämsta bild men den står på stenen i vattnet och ser ut som en liten, vänlig vildvittra.
image