Det känns som att förra året var “det sjuka året”. Det här året känns som det kommer bli “återhämtningens år”. Från nyårsafton till nyårsdagen skedde förändringen. Jag skrev till och med här på bloggen att förändringar inte sker över en dag, men det känns så.

Det här året bjuder på helt nya utmaningar. Det är som att jag på nytt ska lära mig att gå. Och att gå är i det här fallet att komma tillbaka till ett nästan vanligt liv. Och det är svårt. Att arbetsträna 8 timmar på en vecka är svårt. Åtta timmar. Jag trodde att det skulle gå hyfsat lätt, men det gör det inte. Jag trivs jättebra där jag är, men energin räcker ändå inte. Jag är fruktansvärt trött och hjärnan går ofta upp på högvarv. Och det är då min förträffliga KBT-terapeut hjälper mig. Kommer med praktiska tips om hur jag kan förhålla mig till kroppen och huvudet. Så himla bra! Så på det stora hela är allt fortfarande ganska jobbigt men känns ändå så väldigt hoppfullt. Hjärnan funkar om möjligt ännu sämre nu när jag utsätts för lite stress. Därav stavar jag lite sämre här på bloggen och i vanliga livet låter det som jag spelar Alias hela tiden. Jag använder andra ord när jag inte hittar rätt ord, tex den som man drar i och som stänger ute ljuset=rullgardin. J förstår ganska sällan vad jag menar. Det känns galet att hjärnan är så känslig för stress att jag direkt får kognitiva svårigheter, men det är bara att gilla läget.

Att läsa är ett av mina sätt att stilla min överaktiva hjärna. Nu senast Jan Guillou.
image