Två steg fram och ett tillbaka. Så är det ofta och trots att jag varit med om det så många gånger under de här snart elva månaderna så glömmer jag bort det varenda gång.

Vi hade kalas för J i lördags. I söndags vaknade jag och kände mig helt trasig. Värk i kroppen och nedkörd i botten. Jag borde ha vetat. Framför allt borde jag sagt till J att det inte passar så bra att fira födelsedag i år. Men det hade jag varken hjärta eller förstånd till och så blev det som det blev. Att vara utbränd för mig blir att bryta mot normen. Inte göra det som är “normalt och brukligt”. Det är ju så klart en bra övning men det är väldigt jobbigt och jag orkar inte alltid vara den som säger nej, föreslår att påsken, julen och födelsedagarna ska ställas in. Eller allt som innefattar att träffa mer än två personer bör ställas in för egen del.

Och när det är jobbigt är det bästa man kan göra att lägga sig i soffan med en bok. Men innan dess kan man värma två mörka chokladrutor med lite mjölk och grädde, hälla upp i en kopp och pudra över lite kanel. Man kan också värma sig en vetekudde eller tända en brasa lite beroende på vad man orkar. Efter ett tag brukar allt kännas lite bättre.
image

Posted in Livet
Share this post, let the world know