Det fanns en riktigt bra anledning till att J och jag för en tid sedan valde att sova i separata sovrum. Efter sisådär några månader med nattande av varandra så kände vi att vi absolut ville sova tillsammans igen. Som att vi båda alldeles glömt bort varför vi inte kan sova i samma rum. Men nu vet. Igen.

I förrgår natt vaknade jag av att J hoppade upp på knä i mitten av sängen och måttade slag mot något i fotänden. Jag tror det var hundar som han skyddade mig mot.

Inatt vaknade jag av att han satt upp igen och pratade stressat. Han såg rök i taket, självklart var han stressad.

Nu sover vi i varsitt rum igen. Vi får se hur länge vi kommer ihåg anledningen den här gången.

Posted in Livet
Share this post, let the world know