Inatt kl. 02.47 vaknade jag av den värsta mensvärken jag någonsin känt. I hela mitt liv. Jag gick ner för att värma vetekudden och väl där började jag spy av smärtan. Jag hade liksom inget att spy men det hindrade mig inte. Det susade i öronen och jag trodde jag skulle svimma. Inga smärtstillande hjälper så jag tar inga längre. Den cocktail jag brukar ta får jag numera fruktansvärda biverkningar av så den är utesluten. Det är fan inte okej att ha det såhär. Tillslut dåsade jag bort på gästtoalettens golv. Genomsvettig. Kall. Kravlade mig ut till soffan, värmde vetekudden, försvann bort. Vid femtiden på morgonen gick jag och lade mig igen. Värken fortsatte ett tag till innan jag somnade om. Fy fan.

Det kändes som livmodern sprack och exploderade i magen. Om det känns så att föda barn så kommer jag låta bli. Det gick inte att andas igenom värken. Jag var helt borta. Kan man åka in och få en epidural en gång i månaden eller?

Idag blir det soffläge. Är väldigt darrig på benen.

Posted in Livet
Share this post, let the world know