Jag snubblar över många bra artiklar och åsikter nuförtiden. Till exempel blev jag mäkta inspirerad av den här killen. Det är en elva minuter lång föreläsning, se den när du orkar.

Det jag tog med mig är framför allt de åtta ingredienserna som behövs för ett lyckligt och hälsosamt liv(nu är jag inte så mycket för lycka, jag tänker mig att den här tron att vi ska vara lyckliga hela tiden är ett litet påhitt, men det kan vi ta en annan dag). De åtta delarna som killen beskriver behövs för välmående är nature, recreation, relaxation, nutrition, exercise, relationships, giving back and spirituality. Det är egentligen ett helt koncept framtaget av bl. a Roger Walsh som jag så klart inte har orkat läsa, men just de åtta ingredienserna talade till mig.

Det är väl ungefär så långt jag har kommit i den här utmattning, fattat att andra ingredienser behövs för ett varaktigt bra liv. Jag omvärderar hela livet. Jag ifrågasätter allt. Det är en äkta, hederlig gammal livskris på en hyfsat ung person. Jag omvärderar vad jag mår bra av och vad jag behöver. Vad jag inte vill och vad jag vill. Vilket ju hittills har innefattat att jag börjat med mindfulness, yoga, promenader och mer tid för återhämtning(nature, recreation, relaxation, exercise). Ekologisk mat med färre kolhydrater och socker(nutrition). Snart hoppas jag även äta mer vegetariskt, men den punkten har jag inte riktigt orkat ta tag i än. Det har innefattat en plastbantning av huset och så vidare. Viktiga saker för att jag ska leva sant med mig själv.

Jag har funderat mycket på varför jag tar tag i allt detta nu, saker som jag har tänkt på men inte orkat genomföra tidigare. Jag läste en fantastisk bra artikel, om att vi skapar vår egen brådska. Om att ekorrhjulet inte har en motor utan det går så fort som du springer. Den handlade om hur nöjen nuförtiden är tv och shopping och hur tomt det är.

Jag orkade inte stoppa ekorrhjulet. Och så gick jag in i den fördömda väggen och nu kommer liksom ett nytt liv på köpet. Och tyvärr tror jag att jag alltid kommer att vara skadad av stressen, inte kunna hantera den lika bra som de som inte gått in i väggen. Och troligtvis kommer jag nog aldrig kunna jobba 100% igen men det är okej för jag tror att jag kommer att leva ett bättre liv efter det här.

Posted in Livet
Share this post, let the world know