Ni har ju märkt av mitt ökade miljö- och matintresse. Ett tag funderade vi(jag) på att flytta till en gård, hålla höns och grisar och odla egna grönsaker. Sedan besökte vi Mandelmann trädgårdar på Österlen och sedan kändes inte självhushållning så kul längre. Det luktade och var skitigt, surprise liksom. Så vi åkte hem och började handla mer ekologiskt istället.

Sedan kom grislarmen också det som en påminnelse om att göra bättre val. Det är väl inte som att någon tror att köttet vi köper skuttar runt på gröna ängar och helt ovetande vandrar in i dödsbåset för att stilla somna in och landa på ens matbord. Det är dock lät att “inte tänka” på hur djuren har det. Tills grislarmen ljuder. Alltså jag har varken sett de bilderna eller de på angorakaninerna. Det går inte och det behövs inte.

Så kommer tanken igen, hur ska jag kunna äta kött med gott samvete? Jag älskar kött och jag vill inte sluta äta det. Jag vill bara, i all enkelhet, äta kött som haft det så bra man kan ha det och ätit mat som djuren är menat att äta. Då återstår bara två sorters kött. Vilt och kött köpt i gårdsbutik där man kan säga hej till grisen och kossan. Där man kan kolla upp vad djuren äter. Gå in i bondens lada och kolla. Typ.

Så kommer funderingen om hur långt vi(jag) egentligen ska dra det. Att köpa ekologiskt kött gör ju att djuret till största del fått föda anpassad till djuret, med mindre antibiotika och utan steroider. Lite renare kött. Men det säger inget om djurtransporterna och slakten.

Ska vi börja köpa hela grisar från gårdsbutik behöver vi en till frys. Eller så äter vi bara det viltkött J tar hem. Valen är många och det är upp till var och en att hitta sin väg. Att orka eller inte orka lyssna på samvetet. Att orka eller inte orka genomföra det.
image

Jag är en lycklig höna som spatserar i Mandelmann trädgårdar.

Posted in Livet
Share this post, let the world know