Jag kommer från en julhatande familj. Eller starkt julogillande familj. En stor del av min uppväxt åkte vi till ställen med palmer över jul. Jag har gift in mig i en julälskande familj. Man kan lugnt säga att min vågskål har svängt rejält över mot julgillande. Ni vet när en vågskål håller på att hitta balansen så åker den ofta ner helt i backen på ena sidan först. Det är där jag är. Från att ha varit Grinchen är jag nu en riktig liten Who från Whoville.

För några veckor sedan när Åhléns började julpynta kände jag mig så upprymd. Det finns inte ett julpynt som är för kitchigt för mig. Inte en tomte som inte får plats hos mig. J rynkar på näsan åt mina tomteljusstakar och alla prydnadsgrejer jag köper. Igår var jag på loppis och köpte en julgransfot. I år ska vi för första gången ha gran hemma! Det är en pina att behöva vänta med juldekorationerna i flera veckor men till dess frossar jag i julmagasin och planerar vad jag ska pyssla.

Som ni kanske märker mår jag lite bättre. Det känns som det har vänt sedan ett par, tre veckor. Jag har till och med åkt själv till en loppis. För fem månader sedan kunde jag knappt åka i en bil. En loppis med alla grejer fick mig att däcka i dagar. Nu kör jag själv bilen och strosar runt för mig själv, för att sedan åka hem. Inte varje dag, men om jag har en bra dag. Det är stora framsteg mina vänner.

Posted in Livet
Share this post, let the world know