Såg ni Skavlan i fredags? Özz Nûjen var en av gästerna, likaså Norges avgående statsminister Jens Stoltenberg. Kanske har ni läst om det i tidningarna?

Özz är aktuell med sin show Dålig stämning och kallar sig Statsminister. Och efter fredagens framträdande skulle jag nog rösta på honom.

Om hans fakta stämmer så har Fremskrittspartiet förespråkat en massdeportation av romer. ” Om det inte är rasism, vad är då rasism?” Säger Nûjen. Befogad fråga. Stoltenberg svarar att rasism är när man diskrimineras på grund av sin ras. Han lägger till att det är förbjudet i Sverige och Norge, kommer med en halvdan undanmanöver om att det viktiga är att inte bruka ord och begrepp som ökar främlingsfientligheten. Sen säger Stoltenberg att det är att gå väl långt att kalla det rasism.

Say what?

Han har precis definierat rasism och säger sedan indirekt att en massdeportation av romer inte skulle vara rasism.

Var det så här det hände med nazismen? Någon form av normalisering av riktigt sjuka åsikter? Ett parti börjar skuldbelägga en eller flera folkgrupper. De andra partierna ser att skuldbeläggandet engagerar en del missnöjda människor. Istället för att markera att åsikterna är sjuka så väljer man att åka med på samma tåg. Av rädsla att förlora väljare? Av feghet?
Är det det som har hänt i Norge, Grekland, Danmark och på många ställen runt om i Europa?

Jag har sedan SD blev ett riksdagsparti dividerat med mig själv om det är bra eller dåligt att ignorera dem som övriga svenska partier gjort. Efter att ha sett Skavlan så har jag bestämt mig, jag tycker att regeringens avståndstagande från Sverigedemokraterna är tydligt. Vi är i alla fall inte i samma situation som i Norge. Avståndstagandet tillåter ingen normalisering av deras rasistiska åsikter

Posted in Livet
Share this post, let the world know