Min lilla skog är egentligen ingen skog. Det är en liten dalgång med vattendrag, gångstigar och bokskog mellan två stora vägar. Stadsfolk kan nog kalla det skog men för mig som är uppvuxen i skogen liknar det mer en park eller en motionsslinga. Dock har den ett djurliv och ett lugn som ändå gör att det får vara min lilla skog.

Idag var det väldigt lugnt i skogen och djuren var för en gångs skull helt orädda. Jag såg vildkaniner leka på fem meters håll. Två talgoxar satte sig en meter från mig. Gärdsmygen tittade fram. Gräsänderna letade ekollon i backarna och promenerade framför mig på gångstigen. Bofinkarna hade årsmöte på stigarna. En koltrasthona utförde morgontvagningen i bäcken på bara en meters avstång från mig. Det var magiskt.

För er som är intresserade av djurens språk så tolkas det i boken Djurens Språk av Carina Solöga Högman som följer(dock mycket förenklat):
Försörj dig på din kreativitet(vildkanin). Du kommer se förändring och förnyelse hos dig själv(koltrast).
Känn tillit, du är på helt rätt spår(talgoxe).
Beakta nya tankegångar(gärdsmyg). Din egen väg ger resultat(gräsand). Bestäm själv(bofink).

Tänkvärt och extremt träffsäkert just idag. För er som tycker det är hokus pokus så kan man se det som ett hjälpmedel att reflektera över livet. Se om det känns rätt, eller kanske helt fel. Det ger en möjlighet till eftertanke, vilket ju är en bristvara i dagens tidspressade samhälle.

image

image

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know