Någon kanske undrar hur det går med LCHF-andet och det ska jag berätta.

Vi fortsätter. Ibland slinker det in en potatis eller två, men vi är aktsamma så att inte sötsuget kommer tillbaka. Vi brukar fuska när vi är hos vänner även om kolhydrater då blir den minsta delen på tallriken. Vi bekymrar oss inte alltför mycket om godkända grönsaker, det som är i säsong äter vi.

En annan sak som gjort oss tryggare i vårt val av kost är de senaste undersökningarna där inga skadliga effekter kan upptäckas av LCHF. Det säger sig själv, även om LCHF är logisk, så är det ett stort mentalt steg från tallriksmodellen. Jag har också träffat människor som kunnat sluta med sin blodtrycksmedicin och diabetesbehandling och det är ju smått otroligt. De gick en kurs under bevakning av en läkare och fick enastående resultat. Gott för dem.

För mig som glutenintolerant var det ingen stor förändring, snarast fick jag helt plötsligt tillgång till goda bröd utan tillsatser vilket var ett stort plus.

Vi är kanske inte så frikostiga med fettet som vi borde vara för att se någon viktnedgång men det har heller inte varit vårt mål. Några kilo har vi båda gott ner. De 6-8 kilo som jag gick upp i våras när jag fick inflammationen i sköldkörteln är nu borta men det är också allt. Lika så bra.

I övrig så är det ett stort plus att man som LCHF-are automatiskt blir av med tillsatserna i maten. Här är det 40%-ig grädde som gäller, smör, hemlagad mat och bröd och ekologiskt. Visst kostar det, men om det är något som det känns bra att lägga pengar på så är det den egna hälsan. Dessutom så har svensken aldrig lagt så liten procentsats av sin lön på mat som idag, det argumentet gör att vi motiverar våra nu lite dyrare matvanor.

Mina två största plus med LCHF är att jag blivit av med gravidlooken efter måltiderna och att jag står mig längre. Nu slipper jag blodsockerfall och utbrott pga matbrist. Uppskattat av både mig och maken.

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know