Idag när jag promenerade uppför en lång, lång backe så hörde jag plötsligt något bakom mig. Lite som en smygande elefanthjord som snabbt närmade sig. Till min glädje var det ingen elefanthjord det var istället fyrtio joggande män i tights. Jag blev så glad att jag log. Det är något visst med fyrtio joggande män i tights, de kan glädja vem som helst.

Jag kom att fundera på fenomenet män i tights. När dök de upp i Sverige? Jag tänker mig att det var när den senaste löpartrenden drog igång i Sverige för kanske fem tio år sedan. Nu ser man dem mest hela tiden, både män och kvinnor,  spurtandes i tights och det gör mig så glad.

Kommer ni i håg slutet av åttiotalet och nittiotalets början? Då fick vi kvinnor njuta av tightsen. På jobbet, hemma, till vardags och till fest. Själv hade jag och min syster matchande set i velour. Aldrig har jag väl känt mig så fin och bekväm som då. Det är däri min glädje ligger. Nu är det äntligen även männen förunnat att njuta av tightsens förträfflighet. Vi är jämlika. Eller fullt jämlika är vi kanske först när männen har jeggings till jobbet, men de får vi kanske vänta på några år. Men en dag.

Posted in Livet
Share this post, let the world know