Det här med motgångar är inte min grej ännu. Imorse vaknade jag till synen nedan. Jag blev väldigt ledsen. Superjätteledsen. Någon vandal har gått tio meter in på tomten, tagit en kruka och kastat iväg den så den har gått sönder. De har även dragit upp några andra växter och presentat våra grannar med dem. Den här dagen har varit alldeles uppochner. I vanliga fall hade jag ju varit arg och upprörd men så här i väggen blir det alldeles kalabalik i hjärnan. Räknar man samman de senaste “incidenterna” som vi råkat ut för de 1,5 år vi bott här så kommer vi upp i sju stycken. Det värre brotten är en krossad ruta, gjort av ett gäng elvaåringar, krossade krukor vid två tillfällen plus att någon gått uppe på vår lilla Mini Cooper och satt en bula i taket. Nu ska allt polisanmälas med hopp om att polisen gör besök i skolorna runt omkring.

Dessutom har jag börjat kontakta föräldrarna till gänget med elva-tolvåringar som härjat. Vad mer kan man göra?

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • Carro

    Förstår känslan. Vårt hus blev äggat vid några tillfällen i vintras. Kändes riktigt jobbigt, just för att det kändes som att de kränkte oss på något sätt. Polisanmälde och fick svar en vecka senare att det inte fanns något polisen kunde göra (så klart kan man tycka, men jag hade en bild av att de iaf skulle höra sig för på vårt lilla Ica.om några ungdomar köpt ägg) jag googlade äggning+ortsnamnet och kom till en blogg med en tjej som skrivit ett halvår tidigare att de varit i vårt.område och äggat. Någonstans där ich i samband med att jag såg att alla hus på gatan fått samma besök som jag släppte det. Kan också ha att göra med att äggningen slutat…men innan det sov jag dåligt och hade tankar om kameraövervakning. Ja, sånt här påverkar mer än vad de som “skojar” tror.