I eftermiddags tog vi en tur i svampskogen. Vilken dag, vilket väder och vilken svamp. Så fasligt mycket blev det inte men alldeles lagom till kvällsmat och några portioner i frysen. Vi kalasade på årets första kantarellsmörgåsar, helt ljuvligt.

Vi hade med oss renskniv och borste ut i skogen och det gav svampplockningen en ny dimension. Istället för att jaga svampen så hann jag uppleva skogen. När jag satt och rensade så hann jag lyssna på skogen, se fåglar och döda en halv trilliard älgflugor. Allt utom älgflugorna var mysiga. Om det var svampår förra året så är det älgflugår i år. Den sista knep jag under undertröjan precis utanför Ängelholm och det var i Halmstad vi plockade svampen.

En annan sak jag tänkte på är att vi går till samma svampställen år efter år. Skogen är så stor men ändå traskar vi på samma stigar. Det måste ju finnas så många nya svampställen att upptäcka, svampen står säkert och skrattar åt oss där vi går våra invanda vändor. Min mindfulnesslärare berättade att vi ofta tänker samma gamla tankar om och om. Lite så är det väl med det mesta i livet kan jag tänka. Hjärnan gör automatiskt som den alltid har gjort. Samma tankemönster om och om igen. Precis som med svampstigarna. Dock ska jag faktiskt våga mig på ett nytt område nästa gång vi är där.

image

image

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know