Jag sitter uppe på loftet i mitt nyinredda kreativitetsvilorum. Pysselrum passar inte som beskrivning, inte heller kontor. Kreativitetsvilorum passar inte heller, det ställer krav på att prestera kreativt.

Här är min plats. Punkt. Här får jag sitta och göra ingenting. Här får jag skapa om jag vill. Jag får måla fint och fult, för vem bestämmer egentligen vad som är vad? Här kan jag titta ut över takåsarna och snegla på mormors symaskin. Snegla och snegla och vänta på att den skall tala till mig.

Jag har lyssnat på Inga Landgrés sommarprat. Hon beskriver sig som en dysterkvist och jag känner igen mig. På något sett är det så befriande att sitta på andra änden av radioapparaten och ta emot livsreflektioner av en 85-årig kvinna. Det är skönt att höra att det finns fler dysterkvistar därute. Så jag sitter på mitt loft och dysterkvistar.

image

image

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know