Igår var J på 40-årsfest men av naturliga skäl var jag hemma. Mycket folk och partaj är ju inte min grej ännu. Jag hoppas och tror att de hade det fantastiskt kul.

Min kusin Rickard, som har jobbat mycket med catering, berättade en gång att det är just 40-årsfesterna som är absolut galnast. På 30-årsfesterna är alla ganska viktiga, det är jobb och barn och lite fasad, folk gör liksom ett lamt försök att festa som när man var 20 men man når inte enda fram. Vid 40 har barnen eventuellt blivit lite större och folk släpper loss på ett alldeles hämningslöst sätt. Vid 50, 60 och 70 år blir det stegvis lugnare igen. Detta är alltså de generella slusatserna efter år av catering till olika högtidsdagar(om jag kommer ihåg det rätt).

Det är så klart tråkigt att missa ett stort kalas men jag är glad att jag ändå kunnat vara med på min mosters 70-årskalas(faller under den lugna festkategorin) och ett väldigt litet men alldeles underbart bröllop detta år, utmattningen till trots. Jag är också glad att detta inte var ett sådant år med 4-5 bröllop för oss, det hade varit tråkigt att missa.

Posted in Livet
Share this post, let the world know

  • C

    Jag har precis insett att jag kommer behöva tacka nej till en nära väns möhippa. Känns helt otroligt surt. Men en luddig “vi tar det som det kommer”-planering funkar inte i mitt nuvarande tillstånd där jag behöver kunna planera, förbereda och värdera varje val jag gör. Samma helg har jag dessutom en heldagskurs med jobbet och firandet av ett av mina barn. Val val val, det är nya tidens melodi.