Hej vänner.
Hoppas att ni alla njuter av sommaren. Jag orkar inte ens åka till stranden så idag, på en av sommarens finaste dagar, ligger jag och vilar i min säng. Jag känner mig som ett sjukt barn på femtiotalet. Jag tänker mig att på den tiden bäddade mammor ner sina barn i sängen även på årets finaste dag. De hade skira spetsgardiner och blekrosa väggar precis som jag har. Säkert randiga lakarn också.

Det blir Endokrinologen för mig. Provsvaren på sköldkörteln var inte alls bra. Hur snabbt det går att träffa en läkare en sommar som denna får vi se.

Jag kan berätta om fågelbajshistorien.

En dag i vintervåras gick jag på min promenad kring dammen i Jordbodalen. I maklig takt och med tunga steg tog jag mig fram genom snöslasket. Kråkorna kraxade och jag tänkte på en historia min mamma berättat. Hon var bara ett barn och på besök i Rom, på ett torg med massor av duvor. När hon pekade på någonting så bajsade en duva på hennes finger. Fingret svullnade snabbt upp, kanske av fågelskitens giftighet eller hennes känslighet för densamma.

Jag tänkte, där jag gick på stigen, att sannolikheten för att bli bajsad på sitt finger måste vara oändligt liten, även om man står på ett torg med massor av duvor. Troligare måste det ju vara att bli bajsad på huvudet. Nästa tanke i mitt huvud var att det i vissa kulturer betyder tur att bli bajsade i huvudet. Ja av en fågel alltså, ni behöver inte börja uträtta era behov i huvudet på varandra för att få lyckan att vända.

Precis i det ögonblicket kommer det en fågelskit farandes och landar på backen en meter i från mig. En meter bort. Jag tänker i all min misär att tecknet på att jag är frisk kommer vara att jag blir bajsad i huvudet av en fågel. Jag tar tre steg. Jag hinner närapå en meter, och där och då känner jag något landa på toppen av min mössa. Jag frös i steget.

Ni kan tänka er känslan. Hade jag fått en fågelbajs i huvudet precis när jag tänkte tanken? Hade Gud busat med mig eller vad var detta? Hade Världsaltet valt att bekräfta min existens och visa för mig att jag inte var ensam där jag gick tungmodig och trött.

Jag tog av mig mössan och skådade Guds spratt. En gammal brun fröställning hade dråsat ner i huvudet på mig i exakt den stunden som jag tänkte tanken. Tanken att det betyder tur att bli bajsad i huvudet och tanken att det skall ske när jag är frisk. Jag gick vidare men kunde inte komma undan tanken att någon högre makt, där och då, hade sett mig. Jag har tänkt på fågelbajs många gånger sedan dess. Även om jag inte tror att jag kommer att bli bajsad i huvudet så kan jag inte komma undan tanken på att det kanske, kanske händer.

Nu har ni hört historien. Min nära familj kommer tänka, att kiss-och-bajs-åldern aldrig går över för Lina. Min man kommer glädjas åt att den gången vi får barn att jag då äntligen får en bundsförvant i min kiss-och-bajs-humor. Min mamma kanske tänker att den historien egentligen handlar om min moster eller min storesyster och att jag har fabulerat ihop en del själv. Mina kollegor tänker kanske: jaså, har den där Karolina kiss-och-bajs-humor, ja man vet då aldrig allt om folk. Och du, du kanske tänker något helt annat, denna sommarens finaste dag.
image

Posted in Livet
Share this post, let the world know