…en påse skit. Började med Levaxinet i ännu mindre dos och känner mig som en trött och bakis 95-åring. Tänk er den. Musklerna bär inte, total orkeslöshet, ledvärk, illamående och hjärtklappning. Nu väntar jag på att höra från läkaren igen för att se om det går att halvera även denna dos. Det känns i hela kroppen att detta inte är rätt. Tillsvidare njuter jag av min Vallmo.

Uppdatering:
Läkaren lämnade ett telefonmeddelande att jag genast skulle sluta med Levaxinet. Han hade talat med endokrinologen och de sa att det inte kan vara biverkningar från medicinen. Jo men jättelugnande att få ett sådant meddelande på telefonsvararen.

Uppdatering 2:
Efter att tillslut fått prata med läkaren gissar han och endokrinologen att det är en inflammation i sköldkörteln. GISSAR. Hur som helst känns det alternativet bättre eftersom kroppen inte alls gillar Levaxinet och att kroppen själv kan läka ut en inflammation. Nu väntar jag bara på att medicinen går ur kroppen så att jag kan gå från trött och bakis 95-åring till utmattad 30-åring.

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know