Liksom över en dag slog hela skogen ut. Det upptäckte jag idag när jag gick ut på min promenad. Jag har varit i en faslig ofas idag så det var först vid 19-tiden som jag kom iväg på promenaden. Fåglar kvittrade och vattnet låg stilla. Det är gott för själen.

Att jag skulle vara i ofas idag borde jag kunnat räkna ut med lilltån, men hoppet är det sista som överger en. Igår, när vi hade runt 20 grader varmt, så låg jag i rabatterna mest hela dagen. Det är som jag glömmer bort/struntar i att jag blir opasslig av för mycket ansträngning. Först vid fyratiden på eftermiddagen idag började jag känna mig något så när normal. Sådana här dagar så kan jag vakna och längta till jag får gå och lägga mig, det brukar vara det enda som hjälper. Och snart är det en ny dag!

image

Posted in Livet
Share this post, let the world know