Jag har varit så uppåt den här veckan. Äntligen en läkare som engagerar sig, äntligen en diagnos och nu ska jag bli bra! Men så kommer en sådan här dag där kroppen verkligen säger ifrån och jag tänker hur i hela fridens namn ska jag kunna börja arbetsträna?

Jag tänker också att de som är borta i flera år pga utmattning är de som lyssnar på kroppen. Det är ju helt sjukt att gå till ett jobb om man inte vet vilken dag det är, inte kan köra bil och har flera kognitiva svårigheter. Det betyder att kroppen inte är redo. Det är så enkelt. Punkt slut. Kanske har mina problemen försvunnit om tre veckor men att känna press är inte det ultimata för en utmattad kropp.

Nä nu går jag och lägger mig och hoppas på bättre tider.