Har jag berättat om mitt senaste besök hos läkaren?

Mitt minne har blivit, om möjligt, ännu sämre på sistone. Idag glömde jag koka potatis till lunchen. Och jag vet inte hur många gånger J har fått påminna mig om sina planer denna vecka och det faktum att det är helgdag någon dag. Vilken dag kommer jag inte ihåg men det lär jag ju märka.

Åter till läkarbesöket. Doktorn var 25 minuter sen. När jag väl kom in frågade han hur det var och jag sa att det har varit tre jättejobbiga veckor. Jag lade till att de senaste dagarna varit lite bättre och att jag hoppades att vändpunkten nu hade kommit. Det tyckte han var bra, och han sa att det kanske arbetsträning på 25% nästa gång vi ses. Så var läkarbesöket över. Det tog 3 minuter. Till nästa patient var han troligen inte sen, den förlorade tiden hade han lite rappt tagit igen på mig.

Sedan ägnade jag en vecka att må dåligt över att han pratat om arbetsträning. Tills jag kom på att han är diskad. Han har liksom ingen möjlighet att på tre minuter bedömma min lämplighet för arbetsträning. Han frågade inte om mina kognitiva problem har försvunnit, han frågade inte hur jag hanterar situationer med krav, om jag kan vara ute bland folk osv. Han hade ingen möjlighet att göra en rimlig bedömning av mitt tillstånd under det korta besöket.

Det jobbiga är ju bara att som utmattad så tänker man inte klart. En vecka av dåligtmående innan jag kom på att hans ord inte är sanning eller ens rimliga. Verkligheten är att jag inte kan köra bil, åka buss, läsa längre stycken, kommer ihåg vilket datum det är eller ens kan umgås med mina närmaste. Och då mina vänner, så ligger arbetsträningen faktisk lite längre fram i tiden.

Posted in Livet
Share this post, let the world know