Jag är lyckligt lottad som har en försäkring via jobbet som gör att jag får vård snabbt. Det är bara ett litet problem, man får inte ha haft några symptom två år innan försäkringen tecknades. Tyvärr var jag stressad i april 2012 när jag blev uppsagd pga arbetsbrist. Därmed är det slutåkt i gräddfilen för min del.

Nu är ju jag den första att skriva under att känna sig stressad och gå in i väggen är två olika saker, men som försäkringsbolag behöver man inte göra skillnad.

Jag undrar om någon yrkesverksam människa kan säga att de inte varit stressade vid ett tillfälle de senaste åren. Jag undrar om det inte är så att människor som förlorar jobben i regel känner lite stress.

Av de jobb som ligger i topp på min lista med jobb som jag inte vill ha så är försäkringsmänniska nummer ett. Tätt följd av lönnmördare och kräkupptorkare. Jag tänker mig att det måste vara så svårt att behöva upprätthålla ett företags regler som man kanske inte själv står bakom. Så svårt att säga nej till folk som behöver hjälp. Huga. Jag skulle också ha mycket svårt att mörda. Idag till exempel höll en av mina änder på att bli uppäten av en hund och bara det fick mig att gråta. Att mörda måste ju vara extremt mycket värre. Sedan har vi kräkupptorkare, och om jag säger som så, kräket skulle bara göra att jag kräktes. Ja, det är motiveringen till topplistan över jobb jag inte vill ha. Ja, och lite galla över Skandia också.

Posted in Livet
Share this post, let the world know